Jag rensade lite i på köksbänken i ett ställ där jag periodvis lägger papper som jag på ett eller annat sätt ska åtgärda. Eftersom jag är världsmästare på att skjuta upp saker är det inte överdrivet ofta som jag tittar där (alltså inte ett toppensystem det enda som fungerar är att lägga det som ABSOLUT måste fixas på matbordet eller på tangentbordet).
Nåväl idag när jag har inlett min julledighet tittade jag där och hittade en bortglömd lapp. Den är inte daterad men kommer från ett sånt där litet block som man får på konferensanläggningar tillsammans med en oftast oduglig penna (jag har minst en hyllmeter oanvända såna block i mitt arbetsrum samlade under oräkneliga konferensdagar, pennorna slutade jag plocka på mig för många år sen).
Nåväl, utifrån namnet på stället inser jag att jag måste ha skrivit ner detta vid en av myndighetens chefskonferenser sannolikt någon gång i vintras eftersom jag vill minnas att det var kallt.
För att nu äntligen komma till saken, detta är vad jag skrev:
Bloggnamn:
Frihetsgrader
Teman:
- Statsförvaltningen
- Medborgarlön
- Ekonomisk personlig frihet
- Rutiner ger frihet
- Laga mat
- PDCA
- Ungern
- Landet
- Ledarskap
- Organisationsteori/ledningssystem
- Hälsa
Det tog mig ett tag men uppenbarligen fastnade detta i bakhuvudet för att i oktober materialiseras i denna blogg. Vi får väl se hur många av dessa teman som kommer att beröras här framöver. En del av dem har jag ju i vart fall nosat på.
Frihetsgrader 
Spännande! En eklektisk mix som jag ser fram emot att få utrullad även om du nog kommer att förlora just mig vid akronyminläggen. Jag trodde först att du hade hittat en konferensanläggningslapp där du med manisk handstil skrivit ”I hate my job I hate my job I hate my jobb redrum redrum redrum” men det här var ju lite mer städat. Jag ägnade mig åt dagboksskriveri under det sista årets konferenser och kurser och det var mycket trösterikt. Från utsidan såg det ut som att jag satt och antecknade i ett vackert inbundet anteckningsblock, men det rörde sig i själva verket om raljanta betraktelser, smädiska ramsor, hönsplaner och FIRE-kalkylatorer. Det kändes som att ha med sig en bundsförvant in i vansinnet.
GillaGilla
Anteckningsböcker är utmärkt. Då är folk övertygade om att det är stora och/eller viktiga tankar som noteras. Om man sitter med sin telefon istället är alla övertygade om att man är på Facebook eller spelar candy crush.
Länge satt jag faktiskt flitigt och antecknade på möten. Inte så mycket för att jag ville ha anteckningarna utan för att hålla mig vaken och för att övertyga mig själv om att mötet var viktigt och intressant. Missförstå mig rätt, ibland var det viktigt och intressant men allt för många timmar av mitt liv har jag förslösat på långdragna, ofokuserade och rent allmänt onödiga möten.
GillaGilla
I mitt fall en blandning av ovanstående: Mina mötesanteckningar (oftast på papper och inte på datorn) är en mix av verkliga mötesanteckningar/actions samt privata saker att ta tag i, t ex ide kring något blogginlägg, eller företag att kolla upp etc. I dessa tider finns det säkert någon bokstavskombination för detta, men det är inte alltid lätt att fokusera på allt svammel i alla möten.
Tankspridd skulle ju också kunna vara en diagnos.
Spännande ämnen som kommer att behandlas ser jag!
Mvh
Egon
GillaGilla
Vi får väl se hur många av dem som blir verklighet. Som fru Badass har noterat tycks det en smula eklektiskt.
Jag har också extremt svårt att koncentrera mig under möten. Även intressanta sådana. Det blir ofta för mycket rundsnack och omständlighet.
Tyvärr är det inte socialt accepterat att lägga patiens eller spela minesweeper i sin kloktelefon under möten för det är för mig det perfekta hjälpmedlet för att lyssna koncentrerat.
GillaGilla