Det här med att säga nej har aldrig varit min bästa gren. Det är ju en del av förklaringen till att jag allt som oftast finner mig stående med näsan mot den berömda väggen.
Nu står jag ju där igen. Det enda som avhåller mig från att försöka sjukskriva mig är att det nu bara är sexton arbetsdagar kvar.
Sexton dagar är ju ingenting säger man mig, och objektivt sett har man ju rätt men det känns som en evighet. Hjärnan har checkat ut och kroppen är energilös.
Men insikten om att det faktiskt snart är slut finns där. Så i förra veckan sa ja faktiskt nej. Inte bara till en sak utan till två. Jag sa nej till att ställa in en planerad semesterdag för att delta i ett nyinsatt ledningsmöte för omorganisationen. Jag sa också nej till att resa till Örebro för ett möte på en annan myndighet.
Jag kände mig mycket nöjd med detta. Förvisso hade jag svårt dåligt samvete på min lediga dag. Kunde inte riktigt släppa taget utan envisades med att kolla mailen.
Sen idag kom min kollega och bad på sina bara knän att jag trots allt skulle åka till Örebro imorgon eftersom hen kanske behöver göra ett halvakut läkarbesök. Då blev det jobbigt. Decenniers vana att säga ”jag fixar det” kolliderade hårt med min känsla av att knappt ens orka gå de tusen stegen till jobbet och sen faktiskt åstadkomma något när jag väl är där.
Bara tanken att ta ett tidigt tåg. Leda delegationen och styra upp besöket fick mig nästan att börja gråta. Jag tog mig samman och sa ”det går bara inte, jag mår inte bra”. Det accepterades om än inte med glädje. Vi kom överens om att en medarbetare får hålla ihop det om det blir nödvändigt.
Jag har nu dåligt samvete igen men vet att det var nödvändigt. Om jag inte ska lämna detta dårhus som ett komplett vrak måste jag nu ta på teflonkostymen.
Frihetsgrader 
Oj oj oj… Det låter verkligen som att du skulle behöva sjukskriva dig. Hade jag varit du, så hade jag gjort det, för samtidigt vill du ju inte använda mer tid än nödvändigt utav din fria tid med att vara sjuk. Kram på dig och starkt gjort att säga nej fast det användes känslomässig utpressning emot dig! ❤
GillaGilla
Tack för vänliga tankar. Jag har taggat ner kraftigt. Fler och fler börjar inse att jag inte kommer att ta hand om en massa frågor längre. Mitt problem är att det är svårt att hitta knän att droppa dessa problem i. Och att min chef inte riktigt verkar vilja höra mig när jag säger detta.
Men jag är mycket nöjd med att jag vägrade att åka till Örebro och orkade ta besvikelse och svikna förväntningar.
GillaGilla
Så slitsamt, men så bra att du höll ifrån dig att åka på ledningsmötet. Ha verkligen inte dåligt samvete – du verkar pusha mer än nog för att ha inte ens tre veckor kvar på arbetsplatsen. Var försiktig med dig och din hälsa, ringer så väldigt mycket varningsklockor om hur det verkar fungera på din arbetsplats nu och det är inte värt risken att ens försöka täcka upp. Allt gott/Sofia, huvudsak anonym läsare men kunde inte låta bli att kommentera nu.
GillaGilla
Hej. Välkommen att kommentera närhelst du vill. Roligt att ha lite dialog.
Jo varningsklockorna ringer. Att det funkar så bra som det gör beror främst på att så många chefer och medarbetare är så extremt engagerade i arbetet och uppgiften.
GillaGilla
Bra där, du sade nej!
Bra att du hade bestämt dig innan för att säga nej, då går det lättare att hålla sig till sin plan, så lätt att ge efter och säga ok annars.
Jag tycker att när samvetet slår till, så tänk att du FAKTISKT gör dem en tjänst genom att säga nej när du är kvar, så de lär sig att klarar sig utan dig. Du gör dem en tjänst, på riktigt. Det ska du ju ha GOTT samvete för inte dåligt. Du är ju faktiskt extremt schysst som försöker få dem att stå på egna ben samtidigt som du är kvar. Tänk om du gjort allt det där de bad dig om och sedan slutar du tvärt (fast det varit planerat sedan länge, men ja, det har ju förträngts) det hade varit dåligt.
Så – mer nej. Vad kan du säga nej till imorgon och de återstående dagarna???
/C
GillaGilla
Mer NEJ! Du har helt rätt. Lätt att tänka men svårt att göra. Tack för uppbackningen.
GillaGilla
Nu har du världens chans att skylla på att du ska sluta och att du tyvärr inte hinner med något nytt eftersom du endast har x dagar kvar och du försöker avsluta så mycket som möjligt för att slippa överföra till någon annan. Så träna vidare på att säga nej som C rekommenderar.
GillaGilla
Jag försöker. Men som sagt inte min bästa gren. Det märkliga är att det inte riktigt tycks gå in att det bara är dagar kvar. De vet det men tycks inte förstå vad det betyder.
GillaGilla
Du gör något gott genom att säga nej. Genom att ständigt säga ja och amen till allt, hur nedsliten man än är och även om man har bestämt semester för länge sedan, bidrar man till en osund arbetskultur. Du ska sluta, men de stackare som är kvar tjänar på att du, som dessutom är mer senior om jag har förstått det rätt, visar att det går att säga nej. Då är du ett föredöme to the bitter end. Jag undrar om alla egentligen är så engagerade, eller om det är en del av spelet på arbetsplatsen.
GillaGilla
Kulturen är inte helt sund. Men utan att avslöja var jag jobbar kan jag väl säga att en hel del av de som jobbar här ÄR mycket engagerade. Att man (om man har den läggningen och uppgiften), nästan kan betrakta det som ett kall.
När jag sökte och fick jobb här hade jag ingen aning om att det i vissa kretsar och karriärer var ett långsiktigt mål att få arbeta här. Men så är det. Något som blir uppenbart i vissa rekryteringar när man söker en administratör och får ansökningar från högt kvalificerade människor som hoppas på att det är ett fiffigt sätt att få in en fot.
GillaGilla
Så bra att du börjar prioritera dig själv! Det låter som du hade behövt göra det för länge sedan och det kanske även skulle underlättat jobbet. Men viktigast är att du gör det nu och påbörjar det arbetet. Det kommer du ta med dig när du slutar jobba också. Jag tror du kommer stöta på situationer där du behöver säga nej även som fri.
Ta hand om dig!
GillaGilla
Tack för omtanken! Det som är den goda konsekvensen av de senaste två årens pressade situation och vacklande hälsa är en hälsosam insikt om att jag inte är stålkvinnan. Att jag inte heller måste vara stålkvinnan. Det är OK att säga nej. Det är OK att inte klara allt. Det är OK att be om hjälp.
Sen gäller det förstås också att översätta denna insikt i handling vilket är en helt annan historia. …
GillaGilla
Folk är ganska bra på att ignorera saker de inte vill hantera. Jag har lärt mig av mina många byten av arbetsplats att det är viktigt att börja överföringen av arbetsuppgifterna i god tid. Så det är kanske dags att väcka dem från deras dvala genom att boka överlämningsmöten så fort som möjligt och säga att det är för att ni ska hinna reda ut eventuella frågetecken innan du slutar. Det går också tacka nej till alla strategimöten och skicka någon annan. Kämpa på och träna på nejet.
GillaGilla
Jo så är det. Jag har försökt göra det utan större framgång. Men jag får inte ge upp. Jag får göra det om och om igen.
GillaGilla
Hallå FG. Jag känner så väl igen mig och jag känner verkligen med dig. Skickar med dig styrketankar och en liten påminnelse om att hälsan går före allt annat även om det snart är ledighet.
Jag höll ut och höll ut. Snart sommarsemester, snart julledighet. Jag tog mig fram till julledigheten men kraschade när jag skulle tillbaka.
IGMR
ps. Kunde lägga till din blogg på min läslista nu.
GillaGilla
Tack för stöd! Jag räknar med att hålla mig på rätt sida sammsnbrottet den tid som är kvar även om jag är medveten om riskerna. Men eftersom jag ser väldigt stora möjligheter till återhämtning från midsommar och framåt så känner jag mig hyfsat trygg. Det är ju två långhelger och dessutom några utströsslade semesterdagar. Det börjar också bli lättare och lättare att säga nej eftersom de flesta faktiskt inser att man inte hinner speciellt mycket på fjorton arbetsdagar och att jag behöver städa och samla underlag till efterträdaren.
Tack för att du lägger till min blogg. Alltid kul med läsare. Själv har jag inte lyckats klura ut hur jag ska skapa en blogglista med den layout jag råkade välja när jag skapade bloggen så ännu kan jag inte återgälda det men tids nog fixar jag nog det också.
GillaGilla