Det var en konstig känsla imorse när väckarklockan ringde och jag insåg att det var sista gången den ringde för att jag ska gå upp och gå till jobbet. Sista gången.
Det blev en utmattade dag. Några avslutande möten. En lång diskussion med min chef om saker som måste tas om hand. Packa intressanta dokument och mail till min efterträdare. Riva igenom pappershögar som var större och krångligare än vad jag hade inbillat mig. En allt mera desperat rensning av mail. Hela dagen kom människor förbi för att prata, önska lycka till och säga snälla saker om hur roligt det hade varit att jobba med mig. Nån kom till och med med en flaska vin.
Det var ju verkligen toppen men jag blev mer och mer panikslagen när minuterna tickade iväg. Senast klockan fem skulle pc, telefon och passerkort lämnas in. Jag samlade ihop privata grejorna för att bära hem. Fem i fem småsprang jag till servicedesk med pc och telefon. Sen tog det mig ytterligare en dryg halvtimme att rensa upp det sista. Slänga massor av känsliga papper i sekretesslådan. Dessutom släpa iväg tonvis med vanliga returpapper och rent allmänt skräp.
Och naturligtvis hittar man längst ner knepiga, dåliga samveten som sannolikt inte bara kan slängas hur som helst och då har alla som kan ta hand om dem gått hem.
Men till slut blev jag klar. Jag lämnade ett överlämningspaket tillsammans med passerkortet i chefens rum. Sen tog jag mina prylar gick ut och gick hem.
Nu sitter jag hemma. Firar med bubbelvatten och jordgubbar.
Nu börjar resten av mitt liv. Det kommer nog ta ett tag innan hela kroppen vet att jag inte ska tillbaka efter sommaren. Huvudet vet det men resten hänger inte riktigt med.
Frihetsgrader 
Stort grattis till friheten!
GillaGilla
Tack för det. Hela detta halvår har känts hysteriskt och oändligt långt till för typ en vecka sen. Sen gick det blixtfort. Så jag som kände mig extremt beredd är plötsligt helt förvirrad. Men det känns i grund och botten bra och det kommer att bli bra.
GillaGilla
Ja, det kommer att bli bra. Jag ser fram emot att du fortsätter att blogga dig igenom det nya i tillvaron.
GillaGilla
Grattis!
Förstår att det känns som en evighet men nu är du framme.
Det tar nog lite tid innan du landar.
Mvh Bodil
GillaGilla
Tack Bodil. Så är det.
Idag gick jag upp ungefär i vanlig tid men istället för en stigande stress när tiden för att gå iväg till jobbet närmar sig så kunde jag lugnt sitta kvar med min tidning. Genom den öppna balkongdörren titta på grönskan och lyssna på fåglarna (nåja, även bruset från Essingeleden och flygplanen på väg in för landning på Bromma…). Hur som. Bra morgon denna den första i full frihet.
GillaGilla
Stort lycka till Frihetsgrader! Wow!
Vänligen, Hanna
GillaGilla
Ja tänk. Plötsligt händer det! Som i reklamen för trisslotter. Fast jag har fått jobba lite mer för detta än vad man behöver göra för att skrapa en lott….
GillaGilla
Så är dagen äntligen här! Känns som en evighet sen du började nedräkningen och nu är det ett faktum, stort grattis!
GillaGilla
Det är vådan av att räkna ner länge. Jo det har varit en evighet. En sån vår vill jag aldrig mer uppleva.
Det kommer nog att ta ett tag innan kroppen och knoppen har fattat det hela.
Nyss kunde jag inte hitta telefonen och tänkte: ”Jag ringer den med jobbtelefonen”. För att inse att jag inte längre har nån jobbtelefon. Det var ju jobbigt men ändå underbart att bli tvungen att leta manuellt.
GillaGilla
Grattis till friheten och bra jobbat(med sparandet utanför jobbet alltså :-))!
GillaGilla
Tack för det! Jag tror nog fortfarande att jag bara har semester. Det är nog först i augusti som jag riktigt kommer inse att jag är i full frihet.
GillaGilla
Grattis! Äntligen! Lycka till med att finna dig själv i den nya vardagen!
Mvh
Egon
GillaGilla
Tack för det!
Den nya vardagen ja. Känns som om den kommer att dröja. Mycket planerat nu för sommaren som inte kan klassas som vardag. Men jag längtar till några lugna dagar hemma i lägenheten och bara pyssla lite och utforska närområdet. Nu lär det dröja lite. En knapp månad i Ungern från imorgon till att börja med.
GillaGilla