När man träffar nya människor är det ganska vanligt att frågan om yrke, arbete eller sysselsättning kommer upp. Jag ser egentligen inga problem med att det är så. Det kan ofta vara en ingång till ett samtal och kan ge öppningar till givande kunskaps- och erfarenhetsutbyte.
En liten diskussion i mitt kommentarsfält fick mig att fundera på varför jag inte har något bra svar på frågan i min nuvarande situation såsom fri själ med egna medel.
Varför har jag inte det? Är det för att det inte finns någon vedertagen beteckning? Är det för att jag på något sätt skäms? Eller för att jag inte vill verka skrytsam? Kanske för att jag inte orkar ta diskussionen: ”tänk om alla skulle göra så”?
Eftersom jag i grund och botten är en ganska ärlig själ som tycker om att spela med öppna kort har jag insett att det här är ett problem som jag behöver lösa.
Ni som har lämnat arbetslivet, vad kallar ni er tillvaro för?
Ni andra, har ni kreativa förslag som kan ge mig inspiration?
Frihetsgrader 
Det är svårt att tala om pengar i Sverige. Vi är väl uppfostrade att inte skryta men jag tycker du ska säga sanningen. Du har haft ett tufft men välbetalt jobb och haft möjlighet att lägga undan pengar och valde att sluta helt för du höll på att bli utbränd.
Verkligen inget att skämmas för.
GillaGilla
Sanningen är ju alltid bra men blir ju lätt lite för lång och personlig. Jag har inte problem med att prata tex utbrändhet i rätt sammanhang men kanske inte som konversationstartare med en random bordsgranne på en fest….
Kanske enklast att bara säga att jag just nu har tagit timeout. Utan att gå in på hur lång sådan jag har tänkt mig?
GillaGilla
Jag är inte helt FIRE än men ändå valt att hoppa av tillfälligt. När jag får frågan om vad jag arbetar med så svarar jag att jag arbetar lite med ”sidehustle” och att jag skaffat mig ekonomisk trygghet att kunna arbeta lite mindre en tid. I din situation hade jag kanske sagt att -Jag har har skaffat mig ekonomisk möjlighet att inte behöva arbeta mer alternativt -Jag har sparat en längre tid och har nu ekonomisk frihet att inte behöva arbeta mer.
GillaGilla
Sidehustles är bra om man ägnar sig åt det (vilket jag inte gör). Studier är bra också. När folk frågar vad jag GÖR hela dagarna kan jag ju säga att jag studerar ungerska. En sak jag har funderat på att dra till med är att jag skriver. Jag behöver ju inte gå in på vad och det blir ju i vart fall en bloggpost eller två i månaden :).
GillaGilla
Jag hade nog sagt att jag är frihetsforskare. Jag har slutat jobba för att ta reda på hur det är att vara fri från lönearbete.
GillaGilla
”Frihetsforskare” är ju lysande! Jag älskar idén även om jag nog inte vågar dra till med det….
GillaGilla
”Är det för att jag på något sätt skäms? Eller för att jag inte vill verka skrytsam? Kanske för att jag inte orkar ta diskussionen: ”tänk om alla skulle göra så”?”
Japp! Alla tre alternativen skulle i alla fall jag ha problem med. Det är därför det är så bra att ha något att ta till som inte leder till så många fler frågor. Typ studerar ungerska eller forskar i städmaterial. Eller kort och gott, jag har tagit ledigt/time out fram till pensionen.
GillaGilla
Ja det behövs något som är hyfsat informativt, hyfsat sant och som inte leder till jobbiga följdfrågor.
GillaGilla
Du kan väl säga att du har haft tur när du köpt aktier/fonder. De flesta verkar ju tro att aktier är ett lotteri och att vinna på lotteri är helt ok 🙂
GillaGilla
Bra idé. Jag hade två kolleger på sista jobbet som också drömde om en väg ut. Vi brukade skoja om att man borde köpa trisslotter. Något som jag också gjorde nån gång i månaden innan jag insåg att jag faktiskt redan hade alla pengar jag rimligen behöver.
GillaGilla
Jag säger så här: Jag jobbar inte. Blir paus. Personen som frågar får suga på karamellen själv. Blir inga följdfrågor eftersom ingen sällan frågar hur jag får in pengar.
GillaGilla
På senaste ungerskalektionen skulle vi träna elementär kommunikation. Läraren frågade mig vem jag var och vad jag sysslar med. Namnet var ju lätt men på fråga två svarade jag spontant ”ingenting” fast på svenska då eftersom jag inte visste vad det hette på ungerska. Läraren blev helt ställd och drog till med ”hemmafru”. Hon skrev det också ordentligt på ungerska på tavlan så jag hade inte hjärta att protestera men det visar ju vilka varierande fantasier som folk får…….
GillaGilla
Jag tänker på gravstenar: Förr med titel men nft ej.
GillaGilla
@Jeanette: De utgår nog från att du är OFRIVILLIGT arbetslös och finkänslig som svensken är avslutar man då ämnet.. Vilket ju är GENIALT! Den ska jag börja med. ”Vad gör du i livet då?” Jag, ledsen hundblick: ”Jag jobbar inte.” Tyst som i graven. Haha!
Jag skulle verkligen rekommendera ungerskan. Lika mycket som folk gillar att köra ”Vad skulle hända”-ramsan, lika lite vill man kritisera någons livsval i form av studier, entreprenörskap, what have you, även om det på sista raden inte skulle dra in en spänn. Det är själva INAKTIVITETEN som sticker i ögona på folk.
GillaGilla
@fruEB: ”Inaktiviteten” är den som skrämmer tror jag med. Men då måste man se jobbet som den enda aktiviteten man är ålagd här i livet. Plus att ALLT alltid ”måste” försvaras: Varför har du FEM barn? Varför har du inga barn? Varför är du så lång…/kort/glad etc. Sjukt.
I mitt fall: Efter fem barn är jag ganska trött och har inga större behov av utmaningar/utveckling. Förnöjd!
GillaGilla
Just det där att folk ska få för sig att jag är arbetslös eller går på något slags bidrag bekymrar mig lite.
Men studier är ju som du säger alltid OK. Jag kanske helt enkelt ska säga att jag har tagit en timeout och studerar ungerska. Och att vi ska tillbringa ett antal månader i Ungern. Det låter ju ganska bra och eventuella följdfrågor blir ju snarare roliga än jobbiga. Det är ju dessutom i princip sant.
GillaGilla
Jag tog ledigt för resa och studier i 8 månader och när jag berättade att jag skulle göra det så har jag aldrig hört så många positiva kommentarer. Folk berättar att de önskade att de också skulle göra det etc. Jag trodde att jag skulle höra mer negativa kommentarer.
GillaGilla
Väldigt intressant inlägg. Särskilt jobbigt blir frågan när man inte riktigt ännu är framme i FIRE. Det kommer alltid att finnas de som tvivlar och ifrågasätter om man tar en annan väg i livet och man vill inte bli påverkad så det stör ens resa/mål. Ibland är det nog klokast i att vara lite hemlig tills man nått viktiga delmål så man själv inte blir osäker och påverkas för mycket i folks sätt att reagera på svaren de får. Jag tycker detta program på SR radio är värt att lyssna på med titeln ”Är du ditt jobb?” https://sverigesradio.se/avsnitt/1283587
GillaGilla
Tack för tipset. Ska lyssna.
Själv hade jag ju inledningsvis inte så klara mål med mitt sparande vilket gjorde att jag länge inte hade så mycket att försvara/förklara men redan när jag sökte och fick mitt sista jobb var jag helt på det klara med att jag inte hade tänkt mig att ha det till jag fyllde sextiofem. Något jag självklart inte deklarerade när frågan om långsiktiga mål kom upp under intervjun. De fick nästan fem år av mig så de kan knappast känna sig lurade.
Jag tror också på att vara lite hemlig. Kanske inte så mycket för att man riskerar att bli påverkad utan snarare för att en öppen deklaration också riskerar att låsa fast en själv i en plan. Men det är jag det. Jag har ett behov av att lätt kunna ändra mål och riktning när jag tycker det behövs.
GillaGilla
Jag hade nog helt enkelt sagt att jag inte längre har behov av en inkomst och därför ägnar mig åt (vad jag nu skulle ägna mig åt)
GillaGilla
Det vore ju absolut det enklaste. Om jag nu visste vad jag ägnar mig åt…..Låta dagarna komma och gå som de vill låter ju inte så bra även om det just nu är vad jag vill göra.
GillaGilla
Man kan ju återuppliva och omtolka de gamla orden ”friherre” och ”friherrinna” som svar på vad man jobbar med. Stämmer ju ganska bra med att man är fri, men inte längre lyder under kejsaren.
GillaGilla