Mitt år som fri del 2: Lite hårda fakta

Så del 1 kom att bli ganska känslosam. Det var lite av en chock när jag hittade och läste dessa anteckningar. Inte till innehåll eller slutsatser men det överraskade mig att de förmedlade en så stark känsla. Att de var så kristallklart skrivna och formulerade. Nästan helt utan överstrykningar,omtag eller korrigeringar. Intressant att se vilken kraftfull text jag kan producera när jag verkligen fokuserar och när känslan är stark. Jag har velat ganska mycket fram och tillbaka om jag skulle publicera det eller inte, men så insåg jag att den här bloggen är ganska meningslös om jag inte vågar publicera just en sån text.

I november 2017 kom jag alltså till klarhet. Att det var hög tid för mig att lämna ett arbetsliv som gjorde mig till en sjuk, gnällig och tråkig person med ett tomt liv. Jag hade förvisso länge tänkt mig att sluta jobba hyfsat tidigt. Jag hade också närt diffusa drömmar om en annan sorts sysselsättning som nån form av egen konsult men insett att min starkt introverta personlighet och eskalerande trötthet inte var direkta framgångsfaktorer för ett sånt projekt.

Men nu var jag alltså klar över att det var dags att lägga av och skapa förutsättningar för den kravlösa stillhet som jag så hett längtade efter.

Nu är jag absolut inte någon impulsiv person. Alltså väntade jag någon månad innan jag berättade för särbon vad jag hade kommit fram till. Han var klart positiv men oroade sig lite för att jag kanske skulle ångra mig.

Jag beslutade att arbeta vidare med min plan. Exit sommar 2019 men utöver lite skarpare sparfokus och noggrannare koll av mina pensionsavtal skulle jag inte göra något oåterkalleligt förrän tidigast efter sommaren 2018. Alltså jobba vidare med förutsättningarna samtidigt som jag utan problem skulle kunna fortsätta jobbet om jag plötsligt skulle inse att det var det som gjorde livet värt att leva.

Vad gjorde jag rent konkret?

Jag:

1. Experimenterande vilt med siten Min pension för att få klarhet i hur mitt tjänstepensionsavtal fungerar. Jag hade också ett långt telefonsamtal med SPVs kundtjänst för att verifiera hur andelen förmånsbestämd pension (som är ansenlig), fungerar. Dessa kan vara mycket luriga och om man inte ser upp kan man förlora massor med pengar genom att tex gå ner kraftigt i lön i slutet av arbetslivet.
2. Började studera hur mina utgifter fördelade sig. Vad som var nödvändigt, vad som var värdeskapande, vad som var onödigt och vad som var bra men som kunde göras billigare.
3. Städade bland mina placeringar. Samlade alltmer på ett ställe där jag hade koll. Bytte några dyra underpresterande fonder mot billigare och/eller bättre.
4. Ökade mitt automatiserade sparande och styrde ensidigt till indexfonder i ISK eller kapitalförsäkring.
5. Höjde sparkvoten från 20-25% till 30-40%.
6. Sålde slutligen bilen. Efter extremt mycket velande och med sorg sålde jag bilen. Det tog mig många månader att komma fram till det beslutet.
7. Tog slutligen i september 2018 det oåterkallelliga beslutet att meddela min chef att jag skulle kliva av sommaren 2019.
8. Startade bloggen i oktober 2018 så vad jag hade för mig därefter är hyfsat väldokumenterad i tidigare blogginlägg.

Den viktigaste förutsättningen

Det viktigaste för mig i min beslutsprocess var ju inte otippat pengarna.

• Att jag hade tillräckliga tillgångar för att kunna finansiera upp emot fem år med inga eller i vart fall ytterst begränsade inkomster och att jag trots det skulle ha en respektabel summa kvar därefter.

• Att jag sen skulle kunna ta ut en pension som netto skulle ge mig 50-60% av min då aktuella nettoinkomst.
• Att jag inte skulle behöva leva extremsnålt utan kunna fortsätta ungefär som tidigare.

När sen analysen visade att allt detta var uppfyllt med viss marginal så var det bara att köra på vilket jag också gjorde.