Som jag har skrivit då och då så har ett av mina få inplanerade projekt för mitt fria liv varit att rensa ut bland mina ägodelar. Nu är jag inte på något sätt en hoarder eller shopoholic, men sen skiftet av mitt föräldrahem för femton år sen och sen jag flyttade från 81 kvadrat med stort källarförråd till 54 kvadrat med litet källarförråd så har jag för mycket saker.
Det går tyvärr lite trögt med rensandet. Dels för att jag är trött och ganska lat men främst för att jag är en av dem som har svårt att göra mig av med saker. Rent skräp går bra (med ett undantag, mer om det sen), men hela fungerande ting som jag inte behöver, tar helt klart emot att göra mig av med.
Jag har tillräcklig självkännedom för att inse att försäljning inte är min grej. Men att kasta prylarna på tippen känns nästan syndigt.
Under en period har jag kommit undan med att säga att vi tar det till Ungern men just nu kommer vi ju inte dit pga stängda gränser. Dessutom har vi redan tagit dit det mesta vi behöver som ryms i en resväska.
Skänka bort går bra för vissa saker. Yngre generationen vill förvisso sällan ha gamla grejor men Myrorna och Stadsmissionen har fått en del.
Det som är svårt på allvar är saker med känslomässiga kopplingar. De kan vara av lite olika slag:
- Saker som jag tycker om men inte behöver/har plats för.
- Saker som betydde mycket för mig förr.
- Saker som betydde mycket för mina ”förfäder”.
- Saker som jag har impulsköpt för att de var ett ”fynd”.
- Saker jag har köpt för att bli någon jag inte ännu är (och sen inte heller blev…).
- Saker jag har köpt för att vara någon jag har varit men inte längre är.
Under en period har jag förbättrat läget genom att organisera. Det hjälper naturligtvis och lite jox blir alltid slängt i den processen men som FlyLady säger ”You can’t organize clutter”.
Jag är något av en Lyxfällan-junkie (speciellt de gamla avsnitten är inte så förtjust i det nya formatet). Ett standardinslag där är att deltagarna ska samla ihop en massa prylar som de har köpt dyrt för pengar som de inte har och sälja. De blir upprörda och i ärlighetens namn ger det oftast bara småpengar. Syftet är ju egentligen inte bara pengarna utan att starta en process där man inser att sakerna inte betyder något och att pengarna är förlorade. Att de inte kommer tillbaka för att man håller fast vid sina prylar. Att det är dags: ”Cut your losses” (finns det något bra svenskt uttryck??).
Så jag försöker tänka lite så. Inte för att jag just har investerat pengar i skräp men jag har investerat tid, ambitioner och känslor. Dags att förstå att delar av detta har varit felinvesterat. Dags att kapa några band och gå vidare.
Detta leder mig tillbaka till skräpet som jag har svårt att släppa: tidningar. Inte vilka tidningar som helst utan mina Financial Times. I säkert ett decennium har jag prenumererat på helgupplagan av denna utmärkta publikation. Full av spännande artiklar vars motsvarighet helt saknas i svensk press. Men nånstans dessa senaste år har energin och koncentrationsförmågan inte riktigt funnits där. Jag har inte riktigt orkat med. Tidningarna har lagts på hög för att läsas sen. Och ni kan gissa hur det har gått.
Droppen blev när jag råkade swappa in på något av dessa hoarder-program som periodvis dyker upp på tv. Oftast är de upplyftande eftersom man kan känna sig superordentlig och supernormal. Jämfört med kvinnan i avsnittet var jag naturligtvis det bortsett från en detalj. Hon hade travar av tidningar som hon envist vägrade att göra sig av med. I slutet på programmet gick hon plötsligt, utan något större drama, med på att de fick slängas. Där fick min inbillade överlägsenhet sig en törn. Nu hade hon förvisso betydligt fler tidningar än vad jag har men ändå.
Så nu är det bestämt. Tidningarna ska bort. Prenumerationen är avslutad och tidningarna slussas av praktiska skäl ut i buntar om sex stycken i taget.
Ett litet steg men viktigt!
Frihetsgrader 
Jag har precis avslutat boken ”The year of less” av Cait Flanders och ditt inlägg stämde så bra med vad hon skrev om svårigheten att göra sig av med saker för att de kostat mycket mer än du kan få för dem. Det tydliga i detta är inte vad de kostat i inköp utan skillnaden mellan att inte sälja dem (noll kronor och fortsatt ansvar för att förvara och underhålla sakerna) eller det du får ut av att sälja dem (några kronor, minskat ansvar för dem och tankekraft för annat).
GillaGillad av 1 person
Just det. Och det är ändå lättare att se galenskapen när det är just pengar som är investerade. Men jag har insett att för mig så är det minst lika jobbigt när sakerna representerar missade tillfällen, besvikelser eller krossade förhoppningar.
Mitt huvud vet att FlyLady och andra declutter-gurus har rätt när de säger att saker som gör dig ledsen ska ut. Tyvärr tror min mage fortfarande att jag eller omständigheterna kommer att ändras så att detta är just vad jag behöver (som tex tidningarna, att mitt framtida jag kommer att läsa dem….).
GillaGillad av 1 person
Tack för ditt inlägg, lägligt även för mig.
Vissa saker är lätt att göra sig av med men andra svårt. Du satte fingret på precis det som bromsat upp min andra utrensning av det som var svårare. Ibland måste det mogna lite.Jag är 56 och då är det just det där att behålla för den jag är nu, inte den jag var tidigare.
Jag ska skriva ut ditt inlägg och plasta in, ha som stöd när jag vacklar!
Finns ett par stora secondhandrörelser i närmaste stad och dit har jag lämnat det jag inte vill kasta men som någon kan köpa till liten peng och gynna deras arbete. Hjälpt mig mkt i utrensningen.
Bor i ett hus med dängstuga, stort garage och stall) och har haft motivet utrensning för att lätt kunna flytta när det blir mig övermäktigt att sköta gården själv.
GillaGillad av 1 person
Hej och roligt att du har nytta av inlägget! Vi är i ungefär samma ålder och det är svårt att veta vad som är genuint avslutat och vad man kan vilja komma tillbaka till senare. För ganska länge sen skrev jag något om ”ett djupt år”. Ett koncept som jag hade plockat upp från den effektiva fru Badass. Det går ut på att ta sig ett år då man inte plockar in en massa nytt utan går tillbaka och ser vad man har tappat bort på vägen. Min tanke var att göra nåt i den stilen detta år men har insett att jag inte riktigt var mogen för det ännu. Men jag tror att konceptet vore bra för mig att ta mig an.
GillaGillad av 1 person
Det som skiljer lite bland bloggarna är att många känner att de vill leva ett annat liv sen, man har ett längre perspektiv. Vid vår ålder känns det mera som att vad vill jag nu.
Ställer mig ofta frågan när jag står inför större funderingar; Skulle jag gör det här om jag bara har 2 år kvar att leva? Och det har gjort att jag kunnat förändra lättare. Har haft hästar som största intresse i hela mitt liv och det kan vara svårt att släppa en identitet som är så starkt inrotad.
(Det gick även om man naturligtvis känner sig lite vilsen ett tag.)
Så utrensning är inte bara huruvida man ska behålla mormors handvirkade filt, utan även i vanor och beteende.
Gillar din blog så fortsätt!
GillaGilla
Vi är många som brottas med det här. Jag är 52 nu och jag tror att det för min del handlar om att jag vill inte att jag ska ha lagt pengar och energi på nåt som visat sig helt jäkla värdelöst. Mina LP t ex. Och mona Nikon kameror innan det. Det är som när min farfar gav mig hela sin frimärkssamlimg för en massa år sen. Han ville att någon skulle ta över den och säga ”Wow, fantastiskt, frimärken som är så intressant och värdefullt.” Alla dessa saker som bara blir till mull.
GillaGillad av 1 person
Ja det är ju lite sorgligt. Jag har LITE lättare att acceptera och släppa mina egna felinvesteringar. När det gäller att slänga den tidigare generationens skatter blir det riktigt svårt. Det känns som om jag sviker dem.
GillaGillad av 1 person
Detta är en så spännande diskussion med kloka råd. Personligen äger jag väldigt lite, och än mindre tar jag med mig efter varje flytt. Men som Frihetsgrader, har jag två lådor släktgods utan större ekonomiskt värde (ouppackade ska tilläggas) som jag drar med mig runt världen som något slags emotionellt Sverige bagage. Utan att hittills lyckats göra mig av med det. Jag ska tillägga att jag tvingar mig att gå igenom och packa om lådorna årligen.
GillaGillad av 1 person
Jag blir otroligt imponerad av att du går igenom dessa lådor varje år. Märker du nån förändring i känslorna för innehållet vartefter åren går eller är det samma hela tiden?
För min egen del så upptäcker jag ibland såna här ting (jag har inte nerpackat i lådor utan lite här och var i diverse skåp). Och ibland inser jag att det är något jag kan och vill använda och ibland att det är något jag självklart kan göra mig av med. Men oftast blir reaktionen ungefär vänta och se.
GillaGillad av 1 person