Pensionär på riktigt

Efter snart fem år utanför arbetslivet, där försörjningen kommit från sparpengar, privat pensionssparande och så småningom även tjänstepension, blev det dags.

Nu i januari fyller jag 63. Den tidigaste åldern då min årskull kan ta ut pension (vår riktålder tycks vara 67). Jag valde att gå ”all in” och tar ut all pension från detta tidiga datum. Inte för att jag nödvändigtvis behöver pengarna. Snarare för att jag inte till 100% litar på systemet utan vill ta hand om pengarna själv så länge det hela fungerar.

Den största nackdelen med detta ”tidiga” uttag är den extremt höga skatten som tas ut på pensioner före riktåldern. Vi pratar åtskilliga tusenlappar i månaden. När man läser artiklar om skatter kan man få intrycket av att den så kallade pensionärsskatten är avskaffad. Det stämmer över riktåldern men för ”unga” pensionärer finns den i allra högsta grad kvar.

Värt att tänka på för den som funderar på att ta ut tidig tjänstepension på kort tid och investera pengarna. Avkastningen måste vara väldigt hög för att kompensera denna skatt.

Eftersom min privata pension betalas ut ytterligare ett år kommer mina samlade pensioner detta år bli avsevärda. Lite drygt 50 000 kr/mån brutto. Även efter skatt kommer det bli en hygglig slant.

Lyckligtvis har jag de sista månaderna blivit klart bättre på att göra av med pengar så risken för att jag ska drunkna i pengar har minskat….

Från pensionsmyndigheten har jag beställt ett sk pensionärsintyg. Med det kan jag nu åka på rabatterad biljett på SL. 650 kr för 30 dagar istället för 1020 kr. Inte så dumt faktiskt.

I övrigt rullar livet på. Jag gör som sagt av med pengar (inlägg kommer).

I november blev särbon allvarligt sjuk (nu lyckligtvis näst intill återställd). Kanske skriver jag något även om det. Vi får se.

Sen hade vi jul. Trevligt men julklapparna gick på en slant. Bonusbarnbarnens önskelistor ledde till mitt livs första inköp av kinaplast.

Vi har också just bokat årets första ungernresa. Blir i mars.