Ett matrelaterat mellanspel

Jag har länge strävat efter att förenkla mitt liv. Inte lägga varken tid, energi eller pengar på sånt som är onödigt. Om det beror på att jag är snål, lat eller smart är inte för mig att avgöra. Förmodligen är det som så ofta en kombination.

Ett exempel på detta är att jag i princip aldrig har använt smink. På det sättet har jag sannolikt sparat enorma summor under mina snart sextio år. Det var aldrig ett medvetet beslut men på sjuttiotalet när jag var tonåring handlade det mer om murarskjortor och snickarbyxor som vi köpte dyrt på Arbetarboden på Gamla Brogatan än om skönhet. Jag kom helt enkelt aldrig in i vanan.

När det gäller mat (för att nu äntligen komma till saken), så tycker jag om att laga den. Man säger att jag är bra på det. Jag är böjd att hålla med. Men. Jag är en ”basic” kock. Jag vill hålla det enkelt. För att jag i grund och botten är en enkel person. Och också lite lat.

Jag har många kokböcker. Läser ofta tidningarnas recept. Prenumererade länge på tidningen Gourmet (undrar om den finns kvar). Ser alla tänkbara varianter av Master Chef (utom den svenska som jag av någon anledning inte står ut med). Trots allt detta så slutar det oftast med något basic.

Långkok. Notera den frugala spisen med gjutjärnsplattor och det frugala sjuttiotalskaklet. God mat kräver inte köksrenovering i tvåhundratusenkronorsklassen.

Istället för att mata er med content igår ägnade jag dagen och kvällen åt en mindre släktsammankomst. För att kunna umgås och inte behöva slita i köket in i sista stund blev det denna gång en mustig vintergryta. Det är bland det enklaste man kan göra och om man är noga med typ fyra ganska enkla saker kan man knappast misslyckas.

1.

Grytan: Du måste ha en emaljerad gjutjärnsgryta. Om du inte är lycklig nog att ha ärvt en så är de tyvärr ganska dyra att köpa. Önska dig en eller försök få tag på secondhand. De håller i evighet.

2.

Köttet: Om du vill ha en nötköttsgryta är det bara högrev som gäller. Undvik butikens färdigskurna grytbitar om det inte uttryckligen står högrev. Det är annars nästan alltid fransyska och hur du än fixar och trixar kommer det att bli torrt och trist.

3.

Tiden: En god gryta kräver ytterst få aktiva insatser från kocken när den väl är förberedd, men den behöver TID. En högrevsgryta behöver få stå på spisen eller i ugnen i minst fyra timmar för att köttet ska bli precis sådär mört och trådigt som man vill ha det. Men du behöver bara titta till den då och då och smaka av. Istället kan du luta dig tillbaka. Läsa FIRE- bloggar. Justera din placeringsstrategi. Eller vad du nu har lust med.

4.

Salt: När din gryta sakta sjuder på spisen så sprider sig saltet meddelst osmos in i alla grytan beståndsdelar. Det betyder att grytspadet som du smakar på med tiden blir mindre salt. Du kan behöva lägga i extra vartefter. Rätt mängd salt är helt klart en framgångsfaktor. Bättre att salta upp vartefter.

Om du bara håller koll på dessa saker så fixar sig resten. Ös i vad du har av lök, grönsaker och rötter. Krydda med dina favoritkryddor. Bryn köttet eller inte.

Mitt eget hemliga vapen består i att bryna köttet snabbt och hett och avsluta med att bryna tomatpuré. För att till sist skölja ur stekpannan med en slatt vin. Det ger must och umami till grytan.

Ingen har ännu klagat på en sån här gryta. Den behöver inte alls bli dyr. Hyfsat arbetsfri tillagning och enkel servering. Blir det något över så är det utmärkta rester. Om det bara är lite kan det spädas till en supergod soppa. Om det är massor går det utmärkt att frysa. Medelmycket går i matlådan.

Man vinner inte Masterchef med den här typen av matlagning men för mig är den en viktig pusselbit när det gäller att förena det frugala livet med det goda livet.

6 reaktioner till “Ett matrelaterat mellanspel

  1. Och gjutjärnsgrytorna på Jula kostar bara en 500-ing! Jag drog ändå på köpet ett tag och plötsligt var det rea 50%!!!

    Gilla

Lämna en kommentar