Över 55 med artros och blogg

Häromdagen, när jag läste i det livliga kommentarsfältet i den effektiva fru Badass alltid lika intressanta blogg, studsade jag till över en anonym kommentar.

Personen ville ha tips om FIRE-bloggar från lite äldre personer.

Jag kunde inte låta bli att skratta när jag läste beskrivningen:

tips på inlägg och bloggar som är relevanta för oss som vill hoppa av ekorrhjulet trots att vi är över 55? Det verkar som om flera av er är runt 30? Inget fel på det, alla möjliga är i den åldern, men för oss som ska hantera ålderism, artros, fösämrat arbetsminne och livsleda samtidigt, vore det lite uppiggande.

Det blev check på både det ena och det andra på den listan. Så här är bloggen från en 55+ med artros, försämrat arbetsminne och om inte livsleda så i vart fall svårartad arbetsleda.

Skämt åsido. Jag började fundera på vad man kan göra om längtan efter FIRE slår till sent i livet. Jag har ju själv fått lite försiktiga frågor om hur man beter sig för att lägga av vid 58 och har inte haft något riktigt bra svar. Tiden är ju börsspararens bästa vän. Ränta på ränta och allt det där. Men det har känts otillfredsställande att bara svara att de borde ha tänkt på detta för tjugo år sedan.

Så jag började tänka efter om den äldre FIRE-aspiranten har något hemligt vapen att ta till och svaret är: kanske det.

Pension

Om man är 55+ och har arbetat heltid så kan man ha typ trettio års intjänande av pension. Det kan vara en hyfsad slant. I vart fall om man har haft ett vettigt tjänstepensionavtal. Och eftersom man nu är lite till åren och tiden till dess man kan gå i pension i vart fall är överblickbar så kan man med viss sannolikhet anta att villkoren inte kommer att ändra sig dramatiskt. Så steg 1 är att bekanta sig med den utmärkta siten Min Pension och utnyttja deras simulator. Den är en bra startpunkt.

Man kanske redan har det mesta

När man är 55+ har man rimligen skaffat sig det mesta man behöver. Bostad, möbler, serviser, bil och sommarstugor… OK att tiden kanske har gått och en del av detta har blivit slitet och skabbigt men i princip bör livets stora investeringar vara avklarade.

Barnen har blivit stora

Om man har barn borde dessa nu vara på god väg att bli självförsörjande vilket borde lätta på utgiftsbördan.

Något slags sparande kanske finns

Förhoppningsvis finns något slags sparande. Åtminstone ett buffertspar eller kanske ett gammalt bortglömt pensionssparande.

En pengamaskin består av pengar

För en yngre FIRE-aspirant ska pengamaskinen fungera i decennier. Den ska aldrig förbrukas och kapitalet kan lämnas över till nästa generation. För en som omfamnar FIRE-konceptet sent i livet tror jag att det tänket är mer än vad man har råd med. Man måste räkna med att på sikt kannibalisera sin pengamaskin och faktiskt räkna med att förbruka sitt kapital.

Mod att starta och tålamod att gå i mål är av avgörande betydelse. Vare sig man bygger katedraler eller försöker uppnå FIRE.

Så…

Det kanske inte är helt kört. Det är klart att om man är 55 och inte har sparat en krona är kanske inte tidig pension det lättaste, men om man bestämmer sig, prioriterar hårt och drar in kraftigt på onödiga utgifter och tokköper indexfonder, har man en god möjlighet att i vart fall skaffa sig en dräglig pensionärstillvaro från typ 65 (och inte 75 som Reinfeldt säger). Speciellt om något av det ovanstående är tillämpligt.

12 reaktioner till “Över 55 med artros och blogg

  1. Ja jag är 52 och att jobba hårt för att tokspara och kunna gå i pension om typ 8 år känns inte relevant för mig. Så jag sparar ca 40% av min inkomst på en 80% tjänst och planerar att gå ner till 60% och börja ta lite “pension” genom att bara arbeta tre dagar i veckan och vara ledig fyra. Känns som en lagom mix då jag har ett jobb som jag tycker är både roligt och känner att jag gör skillnad för andra människor

    Gilla

    1. Låter klokt. Jag tror att det är balansen som är det viktiga. Sparandet och kapitalet ger handlingsfrihet. Och kan man med bibehållen livskvalitet spara 40% så kan man vara trygg med att man klarar sig bra med 60% av lönen.

      Mitt eget sparande handlade inte från början om tidig pension utan om att få just den friheten. Något som är toppen nu när krafterna har runnit ut och det inte är hållbart att fortsätta med mitt jobb.

      Gilla

  2. Den viktigaste biten som man kan göra oavsett ålder och med direkt effekt är att sänka sina utgifter. Att lära sig leva på mindre sänker också kraven på inkomst. Vår familj lever på mindre än vad som är motsvarande garantipensionen för två vuxna. Detta trots att vi är en familj på 3 med husdjur och bolån osv.

    Många gör misstaget att tro att ens utgifter är konstanta och att det är intäkterna som behöver öka eller behålla. Men det är en ekvation som räknas från två håll där att hålla nere utgifterna är den viktigaste biten.

    Gilla

    1. Du har helt rätt. Nyckeln är att kunna minska utgifterna. Det skapar utrymme för att spara och att på sikt ha möjlighet att leva gott på mindre och därigenom kunna minska ner på lönearbetet.

      I början kan det vara tufft att ”avstå” från sina utsvävningar. För mig personligen har det varit motiverande att spara ihop en hög pengar. Att avstå för att bli rikare snarare än att avstå för att jag kommer att vara fattig.

      Gilla

  3. För min del blev det ett sent uppvaknande då jag förstod hur liten min pension skulle bli men jag är van att leva på lite och gick ändå i pension vid 61. Jag sa upp mig då och började frilansa i mitt yrke. 6 till 7 arbetspass i månaden ger mig en bra inkomst tillsammans med pensionen. Jag var helt ledig hela förra sommaren och det kändes helt naturligt. När jag inte orkar/ vill jobba längre får jag sälja mitt boende. Detta blev min lösning. Bodil

    Gilla

    1. Skönt för dig att du kunde lösa det. Jag tror att det är viktigt att förstå att det aldrig är för sent att styra upp det. Att börja spara in på onödigt i vardagen för att få buffert och marginaler och då och då kunna satsa på saker som verkligen ger något.

      Att äga ett boende är ju också en trygghet. Dels för att det brukar bli lite billigare när man har amorterat ner det och dels för att där ju finns ett reservkapital (även om man ju i så fall måste bo någonannanstans vilket inte är så lätt, i vart fall i Stockholm).

      Gilla

  4. Bra råd Frihetsgrader. Det gick ett ChoosFI om denna fråga nyligen och de var inne på dina spår. Det kanske finns en punkt då det är för sent att bygga en rejäl pengamaskin. Men det är aldrig för sent att skapa en buffert och att skära i sina kostnader. När barnen flyttar hemifrån är ett utmärkt tillfälle. Man kan ju också hyra ut sitt ordinarie boende om man vill resa på semester så behöver semesterkostnaden inte bli så brutal.

    Gilla

  5. Det man har som pensionär sen är ju tiden. Beroende på vad man gillar att göra kanske man ändå kan få en extra inkomst sen. Till exempel genom att hyra ut alla de stora investeringar man redan gjort i hus/båt/gräsklippare/verktyg/sommarstuga eller vad det än må vara. Eller passa djur, sälja sticklingar, fynda saker på auktion och sälja dyrare etc etc beroende på intresse. Man är också mindre bunden att bo på en viss plats för att ha närhet till jobbet. Nu kan man flytta till den billigaste/mest prisvärda platsen. Det kan vara i en liten stad i sverige där man får mer för pengarna eller kanske till och med i ett annat land där man skulle kunna få JÄTTEmycket mer för pengarna….

    Gilla

  6. Det var jag som skrev kommentaren på Fru Efficents fantastiska blogg. Och nu har jag hittat hit! Vilken present! Ska försöka lämna arbetslivet med stil, dvs utan att få ett minnesvärt utbrott på ppt, post-its, medarbetarsamtal och omorganisation nr X i ordningen. Mycket utmanande. Ju fortare desto bättre för alla inblandade kan man konstatera.
    Och du har förstås rätt. Det är inte livleda, utan arbetsleda.

    Gilla

    1. Hej. Kul att höra ifrån dig! Att lämna arbetslivet med stil var mitt mål när jag bestämde mig för mer än ett år sedan. Tyvärr envisas arbetslivet med att sabotera mina små försök medelst fula spratt.

      Jag försöker att inte ta det personligt. Men det kan vara bra att inse att ens egen goda vilja inte är tillräcklig för det eftertraktade stilfulla avslutet.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s