En liten avtackningsceremoni idag. Kaffe, tårta, tal, blommor och presenter. Trevligt. Människor säger snälla saker.
Jag fick en liten termos (profilprodukt från arbetsgivaren men lyckligtvis diskret märkt). Blir bra när jag kommer igång med mina längre promenader. Mina medarbetare och kolleger hade samlat pengar som hade investerats i presentkort på garn och virknålar eftersom jag i ett svagt ögonblick hade sagt att jag ska lära mig att virka…. Så nu får jag lov att göra det…..
Annars kämpar jag på dessa sista arbetsdagar (tre kvar!). Mycket städning och överlämning kvar. Jag börjar få lätt panik.
Frihetsgrader 
Tre dagar! Fantastiskt! Andas djupt så ska du se att städning och överlämning fixar sig.
GillaGilla
Tre dagar. Nu börjar folk i alla fall fatta att det inte går att lägga saker i mitt knä längre. Att de måste lösa det själva eller hitta nån annan. Det känns bra.
Men jag måste ju nu också fatta att tre dagar bara är tre dagar. Att möjligheten att skjuta upp tex städning till ”senare” inte längre finns.
GillaGilla
Så nära, så nära! Ska bli spännande att läsa hur dina tankar kommer att gå när allt är ”över” och livet kan börja på riktigt. ❤
GillaGilla
Lustigt att du säger ”livet kan börja på riktigt”. En del kommentarer på jobbet låter mera som hur ska det gå nu när det riktiga livet är slut…..
GillaGilla
Tre dagar, jösses, det enda vettiga du kan göra nu ät ju att städa och vara trivselkonsult. Allt annat är ju hål i huvudet, för alla?!?
C
GillaGilla
Jo det är planen. Fullt så enkelt tillåts det aldrig att bli men visst, det är planen.
GillaGilla