Hur känns det nu då?

Det är nu några veckor sen exit från jobbet. Vad händer? Med kroppen? Med knoppen?

Någon quick fix är det ju inte. Jag är inte speciellt stressad men trött. Sover dåligt. Dels på grund av värmen men också på grund av värk från den dåliga höften. Höften som har varit sämre än på länge dessa heta veckor i Ungern. Jag tvingas ta Voltaren dagligen vilket verkligen är emot mina principer.

Heta gränder i ett varmt Ungern.

Magen mår bättre. Från att vara något slags dygnet runt biogasfabrik till ett mera normalt tillstånd.

Kanske är det minskad stress eller så är extrema överdoser av paprika bra för magen.

Jag är mindre rastlös. Den ständigt underliggande oron som när som helst hotade att hoppa upp och fästa på lite vad som helst har avtagit. Det som kvarstår är hypokondrin om än i mindre omfattning.

Jobbet tänker jag mycket lite på. Nån gång drömde jag om det men det var inte obehagligt. Däremot när jag satt på ett tåg och någon passagerare hade en telefon med exakt samma ringsignal och mailavisering som min jobbtelefon kände jag hur stressnivån steg för varje inkommande mail och telefonsamtal.

Jag läser en hel del böcker. Kanske inte det tyngsta artilleriet men ändå. Jag slötittar ständigt i mobilen men har nästan helt skippat mobilspelen som jag annars länge har använt som lugnande medel när hjärnan vägrar att stanna upp.

Eftersom vi inte har någon bil här så går vi mycket. Mindre än vad jag skulle vilja på grund av höften men snittar nu klart över 10 000 steg per dag.

Nu drar det snart ihop sig till hemfärd. Sannolikt kommer det bli först då jag inser att jag faktiskt har lämnat arbetslivet bakom mig. Här kan jag fortfarande tro att jag är på semester.

Semesterkänslan kan bero på att man lätt slinker in här för glass, kaffe, bakelser eller ett glas vin….

6 reaktioner till “Hur känns det nu då?

      1. Jag kan rekommendera att stänga av alla plingen. Det enda jag har är för sms, WhatsApp och telefonsignal. Även på jobbtelefonen. Är det akut får väl folk ringa och inte skicka mail. Jag brukar inte heller omedelbart kolla sms eller meddeladen om jag inte har telefonen inom räckhåll. Det ger en mycket lugnare tillvaro.

        Gilla

      2. På mitt, numera lyckligtvis före detta, jobb användes mailen i princip som en ständigt aktiv chatt. Man förväntades reagera snabbt oberoende av vad man höll på med. Personligen satte jag alltid telefonen på tyst när jag var i möten men de flesta gjorde det inte och svarade obesvärat på både mailen och telefon under mötena. Det var inte alls ovanligt att man kunde ha en pågående mailkonvetsation i ett orelaterat ämne med en annan mötesdeltagare under ett möte.

        Nu har jag stängt av alla ljudaviseringar på min privattelefon sånär som på telefon och sms (och jag får mycket lite av den varan).

        Gilla

  1. Vad intressant att höra om din första tid. Jag fick en mängd krämpor när jag slutade, värk i en arm och ont i fötter och händer (har jag fortfarande lite grand men inte alls som förra sommaren). Värmen var delvis orsak men jag tror helt klart att det var saker som ”lossnade” när jag slutade. Magen känner jag också av d.v.s. till det bättre. Sover har jag iofs alltid gjort bra även vid stress men gud så jag känner igen det där med telefonsignalen. Jag skaffade ju en helt annan på min nya privata mobil när jag slutade men jag kan trots det känna aversion när den ringer. Och ”mail är alltid ett problem” är helt sant. Fy! Fyfyfy så skönt att vara av med skiten. Oavsett – skönt att höra att du inte kraschat utan har näsan ovanför vattenytan i ditt nya liv. Det kommer bara att bli gradvis bättre, om än i små små steg. Märkligt f ö hur en sådan yrkesdedikeratd och ”viktig” person som du (eller min man) bara kan lämna sina tjänster bakom sig. Det säger något om meningen med yrkeslivet…

    Gilla

    1. Intressant med dina krämpor. För en vecka sen fick jag plötsligt otroligt ont i axeln. Sitter fortfarande i. Har aldrig haft förut.

      Att jag själv har kunnat släppa jobbet snabbt förvånar mig egentligen inte. Däremot är jag fascinerad av att jag var extremt viktig fram till midsommar men nu helt oväsentlig. Även rollen oviktig i ett par månader. Det var likadant när jag klev av mitt förra jobb även om det där vaskades fram en tillfällig ersättare.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s