Jag börjar få frågor om hur mitt nya fria liv ser ut. Hittills har jag inte kunnat ge något bra svar. Jag klev av arbetslivet vid midsommartiden. Sen dess har jag bara tillbringat ströveckor hemma i något som kan kallas vardag. Två treveckorsperioder i Ungern och närmare fem veckor i Dalarna har varit utomordentligt trevliga men har mera känts som en enda lång semester.
Nu ska vi inte resa nånstans på ett bra tag vilket är utmärkt.
Det som är helt klart så här långt är att jag absolut inte saknar mitt jobb. Det finns några kolleger som jag gärna skulle sammanstråla med så småningom nån kväll men i övrigt är jag glad och lättad över att inte behöva komma in igen för mera överlämning. Jag hade ett långt telefonsamtal med efterträdaren i augusti. Det var givande och kändes som ett bra avslut men det räckte för mig.
Än så länge tar jag det mycket lugnt. Lata morgnar. Frukost. Tidning. Småplock. Tar dagen som den kommer.
Lite smått har blivit gjort:
- Börjat rensa och städa bland mina kläder.
- Röjt ur och reorganiserat ett hopplöst karusellskåp i köket så att jag nu vet vad som finns där och kan använda det.
- Börjat sortera bland urklippta recept och uppdaterat min ”kokbok”.
- Skapat en fungerande laddstation i hallen med dold förvaring för alla laddare.
- Börjat sortera och rensa bland alla mina skor och planera för en fungerande förvaring för de som blir kvar.
- Försöker laga ett par trasiga byxor (ännu så länge med begränsad framgång).
OK. Det är mycket ”börjat” men det är i vart fall ett steg ifrån att ”planera” somhar varit statusen de senaste åren.. .
Jag försöker också att ignorera min ”orkar inte”-reflex som får mig att inte ens börja. Lyckades bra häromdagen då jag kontaktade stora elaka N-banken och fixade att min traditionella pensionsförsäkring ska börja betalas ut från årsskiftet. Det blir drygt 8000 netto i månaden i fem år vilket täcker i vart fall mina fasta kostnader. Inte så dumt.
Frihetsgrader 
Det ser ut som om du håller på att skapa dig en ny och lugnare vardag. Alla dina ”Lite smått har blivit gjort:” är ju saker man inte tar tag i då livet går i spinn och allt rusar fram. Tillåt dig dina lugna stunder/ dagar för jag gissar att du kommer att få mer ambitioner att göra saker på dina egna villkor då du känner dig färdig med lugnet.
GillaGilla
Jo sannolikt kommer ambitionerna att vakna så småningom. Men just nu tror jag att det kommer att dröja. Och det är OK.
GillaGilla
Roligt att höra att du haft det bra och inte saknat jobbet! Tanken med att sluta jobba var väl att inte ha så många ”måsten”, så det är väl positivt att du inte har skaffat dig nya sådana? Sedan tror jag att jag själv i alla fall skulle må bra av att få in motion dagligen och något socialt umgänge regelbundet om jag slutade jobba…
GillaGilla
Jo motion är bra. Min favorit är att gå. Ger frisk luft. Är meditativt. Och förstås motion. I Ungern blev det många steg eftersom vi inte hade bil och gick överallt. Nu blir utmaningen att hålla i vanan och inte låta mig stoppas av den risiga höften.
Det sociala ligger lite på sparlåga. Jag fick lite socialt ”overload” sista året på jobbet jag vilar lite men lusten att prata med folk är på uppåtgående. Jag märkte det speciellt i Ungern eftersom jag där faktiskt inte KUNDE prata med folk pga språkförbistringen…..
GillaGilla
Känner igen mig i det där från förra hösten. Det är lustigt vilket behov man har att – vid tid – vilja skapa ordning i sitt fysiska rum. Det är inte en slump att Gretchen Rubin i sitt projekt ”Lyckoformeln” (läs den!) avsätter en hel månad till att rensa i röran, styra upp och organisera sitt hem. Det är dokumenterat bra för själen! Tycker att det låter som att du gör helt rätt saker, d.v.s. inte ballar ur i TV-soffan utan tar dig an små, konkreta uppgifter. Du behöver använda händerna, doft- och synintryck, sådant man ofta nedprioriterar i ett kontorslandskap.
GillaGilla
”Du behöver använda händerna…”. Precis så är det. Och inte bara händerna. Jag behöver använda hela kroppen.
Även den omställningen kommer att ta lite tid. Jag inser också att jag länge har varit i något slags omedvetet ”protestläge”. Tyvärr huvudsakligen riktat mot mig själv snarare än korkade uppgifter och rutiner på jobbet. Men att upptäcka detta är ju ett bra första steg mot en förändring.
GillaGilla