En ny verklighet

Det gick snabbt. För en vecka sen var vår värld nästan som vanligt. Corona i Kina. Corona i Italien. Corona i Iran. Och lite spridda fall här och där bland annat i Sverige. Men i princip var det ganska lugnt.

Men nu råder plötsligt undantagstillstånd överallt i Europa. Regeringar tävlar om vem som kan stänga sina gränser mest och vem som effektivast kan stoppa samhällslivet.

Förhoppningsvis leder det till vad man eftersträvar: smittspridningen bromsar in. Men priset kan bli extremt högt. Ekonomiskt och socialt.

Vi har ju byggt oss ett liv som bygger på rörlighet, öppenhet och ”just-in-time”. EU-regler kring upphandling har skapat ett oändligt antal livsviktiga, gränsöverskridande försörjningskedjor.

Och nu är det stopp. Varor och människor stoppas, stannar, fastnar.

Vi har trott att vår civilisation har blivit så digital och virtuell. Våra skärmar och kloktelefoner är väl så viktiga eller viktigare än människorna omkring oss. Nätshopping är ju så mycket bättre än den fysiska butiken. Varför ska jag köpa biljett till fotbollsderbyt när jag kan se internationell fotboll i princip dygnet runt på en skärm.

Vi är ju också numera ”anywheres” och inte mossiga ”somewheres”. Så vad spelar det för roll om vi inte kommer ”hem”.

Så vad är problemet? Stanna bara där du är. Arbeta, umgås och roa dig med din skärm.

Eller var det inte fullt så enkelt? Är vi fortfarande sociala varelser? Behöver vi fortfarande materiella ting? Vill vi fortfarande förflytta oss rent fysiskt?

Det är nog bra med drastiska åtgärder ett litet tag men vad händer sen? Åtgärderna har ju konsekvenser på fler saker än smittspridning. Vilka vet vi ju inte nu men att de kommer att bli värre för varje dag och på sikt kosta liv och hälsa är knappast en högoddsare. Hur ser exitstrategin ut?

Så sitter jag och funderar här i Ungern. Ett Ungern med femtio kända fall men som redan har stängt sina gränser och vars restauranger, barer och affärer måste stänga klockan tre.

Det är nästan sommarvärme. Nationaldagsfirandet var inställt men flaggor måste man ju ha.

Det går ingen nöd på mig här. Allt är lugnt. Det finns mat i affären och vi har ett helt OK hus att bo i. Hur vi ska komma hem och när är oklart. Vi har dubbla uppsättningar flygbiljetter med två olika flygbolag. Osäkert om någon av flygningarna kommer att materialiseras. Ingen katastrof om vi blir kvar ett tag men jag är en ”somewhere” och skulle hellre vilja uppleva denna osäkra tid hemma.

Ännu i fredags var det full fart på marknaden.