Hemma igen

Nedstängningen av samhällslivet eskalerar. De senaste dagarna blev det allt mer tydligt att det var nu eller aldrig om vi skulle komma hem under överskådlig tid. Vi började förstå att Norwegian absolut inte var att lita på. Ingen information, omöjliga att få kontakt med mm.

Intensivt kollande på nyheter i Sverige och Ungern fick mig att inse att vilken morgon som helst kanske det plötsligt har utfärdats karantän och utegångsförbud. Så vi bokade biljetter med Wizzair till igår. Åtskilliga dagar tidigare än planerat. Kostade en bra slant men det fungerade.

Det känns bra att vara hemma. Resan var lätt surrealistisk. Budapest airport var i princip öde. Inga köer nånstans. En hel del var stängt men mycket var igång. Genomgående mer personal än kunder.

Så här såg det ut vid lunchtid igår på Budapest airport.

Ungefär trettio personer reste med planet. Väl utspridda i kabinen.

Var allt detta ska sluta är inte lätt att säga men illa kommer det att bli. Och då menar jag inte bara viruset. Miljontals människor håller redan nu på att förlora sin försörjning och allt de har byggt upp under många år. Några av dem har vi träffat dessa dagar.

På ett plan kändes det märkligt att köpa lampor, diskutera köksinredning och takrenovering när hela världen är i panik. Samtidigt kändes det bra att våra trogna hantverkare åtminstone har ett objekt att arbeta med som ger intäkter. Å andra sidan är det redan problem med byggmaterial på grund av alla stängda gränser och nedstängd produktion.

Jag är orolig för de gamla nu när de ska isoleras. Nästan hårdare än brottslingar i isoleringscell. Allt mer ledsna och deprimerade. Som på allvar säger att detta isolerade liv inte är värt att leva. Minst en sån känner jag.

Det förvånar mig också att många människor faktiskt tänker åka till skidorterna och trängas i liftar och på afterski. Om gamla tant Agda för det allmänna bästa måste avstå från alla sociala kontakter känns det rimligt att yngre avstår från skidsememestern och därigenom avstår från att skapa nya smittkluster.

Jag hoppas att vår regering och våra experter lyckas balansera alla riskscenarior mot varandra så att inte ”boten blir värre än soten” som min mor brukade säga.

Vi behöver lite livsglädje. Till exempel måste vi hitta sätt att kunna uppleva våren utan smittspridning.

Själv är jag just nu trött. Osäkerheten inför hemresan har varit stressande. Jag har läst hysteriskt mycket nyheter för att hålla mig informerad om hemresemöjligheterna. Dessutom har jag haft svårt att sova. Nu när vi är hemma ska jag sätta mig i nyhetskarantän. Framförallt undvika alla tvärsäkra tyckare och kolumnister som vet precis vem som har rätt och vem som har fel. Vem som gör rätt och vem som gör fel (gissa var de placerar sig själva…).

Jag tror att fler än jag behöver lite mera positiv och konstruktiv input just nu. Saker som ger lite livsglädje och framtidstro.

Och vi måste våga skämta. Den här skyltdockan med färgglatt munskydd tyckte i vart fall jag var rätt rolig.

PS. Jag har blivit uppmärksammad på att några inlägg saknar kommentarsfält. Det är absolut inte meningen. Fattar inte hur det har gått till och lyckas inte fixa till det. Sorry kommentera på fel inlägg om ni känner att ni vill säga något. DS.

4 reaktioner till “Hemma igen

  1. Vad skönt att du är hemma igenom så vi slipper undra om du blir kvar i Ungern resten av året! Vad bra du hade varit på ungerska då 😃
    Jag har satt mig själv i nyhets- och Facebook-karantän! Jag bryter ihop annars, det räcker med att scrolla snabbt för att hjärnan ska hinna läsa en massa onödig information som stressar! Passar på att sova lite extra nu så hjärnan får koppla av. Lite uteliv är skönt också.

    Jag har en kollega som var i Hemavan och åkte skidor i veckan och det var lugnt. I kabinliften gick dock folk inte in i kabinen med andra än sitt eget sällskap. Å andra sidan så var det så lite folk så det blev ingen större kö av det.

    Eftersom jag åkte på den vanliga säsongsinfluensan så hostar jag en del fortfarande men man får långa frågande blickar när man hostar, har aldrig varit med om det förr!

    Välkommen hem och vila upp dig nu!

    Gilla

    1. Visserligen är jag angelägen att lära mig ungerska men kanske inte fullt så angelägen 😀.

      Jag har hittills misslyckats med min nyhetskarantän men ska bli bättre imorgon. Som du säger, hjärnan måste koppla av. Ingenting blir bättre av att maniskt läsa allting.

      Gilla

  2. Det var intressant att läsa intryck från Ungern. Nyhetsrapporteringen i Sverige har mycket handlat om Italien. Och sedan jämförelserna med Norge och Danmark. Var gör vi olika och vem gör rätt?

    Själv har jag gått in i ett läge där jag försöker ta en dag i sänder och glädjas åt småsaker i vardagen. Samtidigt går det ju inte att trycka undan funderingarna på hur det kommer att bli i samhället när vi nått maximalt antal sjuka. Kommer vi att klara situationen bättre än Italien?

    På jobbet har de senaste tio dagarna varit smått surrealistiska. Det kommer ut beslut och riktlinjer från ledningen som en eller två dagar senare är helt överspelade. Så även om jag varit på arbetsplatsen varje dag har produktiviteten varit låg.

    Gilla

    1. Just det. Vem gör rätt och vem gör fel. Kanske det inte finns något rätt eller fel.

      En sak jag tror är viktig är att var uthållig. Och konsekvent. Annars kommer alla snart springa omkring som yra höns med order och kontraorder som på ditt jobb. Eller sluta bry sig och göra som de vill. Festa i smyg som det rapporteras från Italien och Frankrike.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s