Det ätbara året. Mars.

Mars har varit en lite konstig månad när det gäller mat. I slutet av februari, innan kaoset startade, hade vi en stor fest. Så vi åt diverse delikata rester i någon vecka. Sen åt vi mindre delikata rester för att rensa ut inför ungernresan.

I Ungern äter vi lite speciellt. Våra måltider växlar mellan te, bröd och pålägg som äts i huset.

En typisk lunch i det ungerska huset.

Och restaurangmåltider med extra allt (gärna panerat, ungarna panerat ALLT).

En liten middag. För en gångs skull INTE panerad.

Sen kom vi hem. Det fanns mat i kyl och frys för två dagar. Sen var det dags att tackla den vanliga butiken. Jag satsade på tidig måndageftermiddag. Fungerade. Lite folk och massor av nyupplockade varor. Bröd, mejeri, kött, frukt och grönsaker. Färskvaror i överflöd. Där det gapade tomt var vissa torrvaror. Ris, köttkonserver, torkad frukt.

Lite förbryllande. Varför handla massor av torrvaror när det finns ett överflöd av färskvaror? Sannolikt tänker man framåt och är rädd för att maten ska ta slut. Men varför i så fall inte köpa färskt. Stormatlaga och frysa in? Betydligt trevligare än konservravioli.

Det mest irriterande var att det inte fanns en smula jäst eller surdegskultur att uppbringa. Har svenskarna plötsligt börjat baka? Eller tror de att de ska baka? Att de i självvald eller påtvingad isolering plötsligt ska producera surdegslimpor på löpande band? Jag är skeptisk.

Däremot fanns det massor av toalettpapper. Inte för att jag tänkte köpa men jag var nyfiken efter att ha läst så mycket om toalettpapperskrisen.

Själv handlade jag huvudsakligen färskvaror. Så nu står en rejäl laddning köttfärsgryta och puttrar på spisen.

Köttfärsgryta under produktion.

Jag fräste några lökar i smör. Rejält med morotsslantar och skuren stjälkselleri. Tillsatte brynt köttfärs, burktomat och tomatpuré. Pressad vitlök, pressad citron. Salt och peppar. Så lång tid på spisen som möjligt. Vi äter den idag med ris. Fryser in resten för framtida behov. Klart bättre än konserver och verkligen inte svårt.

2 reaktioner till “Det ätbara året. Mars.

  1. Tack för receptet, det lät gott. Det där med att panera allt, är det någon kvarleva från förr när det var dåliga tider och man skulle dölja råvaran som inte var så fin?

    Här uppe i norr har jästen också tagit slut på de stora mataffärerna medan det gått bra att handla jäst i byabutiker, här drar jag slutsatsen att byabefolkningen är van att bunkra lite hela tiden och kanske även bakar mer generellt och därmed har jäst hemma hela tiden.

    Jag ser fram mot fler användbara recept , kanske en lättlagad soppa som går att frysa 😜

    Gilla

    1. Paneringen är nog snarare ett arv från den Österrikisk-ungerska dubbelmonarkin. Tänk wienerschnitzel.

      Landsbygdsbor är nog smartare när det gäller bunkring än stockholmare. När vi är på landet, med tre mil till butiken, handlar vi mycket sällan och jag bakar allt bröd. Här i stan blir jag bekvämare. Ständigt öppna butiker inom gångavstånd. Kvartersbageri med utmärkt bröd mm.

      Soppa kan man ju fundera på. Jag brukar inte frysa soppa. Däremot brukar jag koka egen buljong som jag fryser. Med den gör jag sen snabb, enkel och god soppa. Kan bli något att skriva om i april.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s