Sakta men säkert

När jag ser tillbaka på de senaste tio åren så har mycket i mitt liv utvecklats till det bättre. Relationer, ekonomi, boende och arbetsliv (dvs inget arbetsliv längre…).

Däremot så har det gått stadigt utför med hälsan. Blodtrycket har gått upp. Vikten har också sakta ökat. Kondition, balans och rörlighet har stadigt försämrats. Sist men inte minst har den problematiska höften tagit allt större utrymme i min tillvaro.

På något sätt inbillade jag mig nog att en hel del av detta automatiskt skulle bli bättre när jag lämnade arbetslivet. Mer tid och mindre stress. Det borde ju vara ett framgångsrecept.

Fullt så enkelt visade det sig ju inte vara. Jag gick ner typ två kilo från ett ruskigt all time high men sen hände det inte så mycket mer.

Inte nog med att höften gjorde långpromenaderna jag hade drömt om plågsamma. Coronan med social distansering och dussintals inställda aktiviteter, resor och evenemang gjorde mig deppig, inaktiv och stillasittande.

Mot slutet av sommaren blev det uppenbart att situationen var ohållbar. Vad göra? Helt klart ingen quick fix men nånting borde kunna göras för att i vart fall vända trenden.

  1. Bra skor för att kunna gå mera. Här kom de fantastiska elastiska skosnörena som jag har skrivit om in. Funkar ännu bättre än vad jag hade vågat hoppas.
  2. Inköp av käpp. Käppen får mig att halta mindre. Ger mig en bättre hållning och avlastar höften när den börjar protestera. En bieffekt är att folk oftare flyttar på sig och bilar stannar vid övergångsställen när de ser käppen. Om folk reser sig på bussen vet jag inte eftersom jag i dessa tider absolut inte reser med en fullsatt buss.
  3. Bättre mathållning. Större delen av mitt liv har jag varit lite (eller mycket) för tjock. I två omgångar har jag gått ner massor för att sedan så småningom gå upp allt igen och sen lite extra också. Jag har studerat och provat alla tänkbara dieter. Samtliga utan långsiktig framgång.

Det blev ett slags kedjereaktion triggad av snörena och käppen (förvisso extremt långsam reaktion , skosnörena köpte jag i mars men provade först i augusti….). I slutet av augusti kände jag att det verkligen var dags att ta itu med min hälsa. Måttet var rågat och med pandemin fortfarande i full gång fanns det ärligt talat inte så mycket annat att göra (om jag inte ville fortsätta att ligga på soffan, se på TV och äta skorpor med hallonmarmelad).

Jag kände att jag äntligen började få tillbaka lite lust och initiativkraft. Jag gjorde en plan där jag ville få resultat samtidigt som den skulle vara uthållig:

  • Mer rörelse i form av fler steg varje dag där det för det mesta skulle ingå en daglig promenad på minst trettio minuter.
  • Portionskontroll. Inte någon speciell diet men helt enkelt lite mindre mat varje dag.
  • Någon form av speciell träning för höften varje dag.

Nu tre månader senare kan jag se en hel del resultat.

  • Stegmängden har dubblats från drygt fyra tusen till nästan nio tusen.
  • Regelrätta promenader har gått från ett dagssnitt på några hundra meter till drygt en och en halv kilometer.
  • Jag har gått ner fem kilo.
  • Min mentala energi är på uppgång. Jag börjar få lust att dra igång diverse projekt (inte för att jag sen faktiskt gör dem men lusten börjar finnas där).
  • När det gäller höften är det lite tidigt att tala om framsteg men den har i alla fall inte blivit sämre.

I det stora hela går det alltså riktigt bra. Min plan är att fortsätta så här långsiktigt.

För att hålla koll på vad jag behöver göra och vad jag gör har jag några hjälpmedel (ingen betalar mig för att nämna dem här):

  • Garmin Vivofit 4, aktivitetsarmband. Håller koll på steg och promenader. App med statistik.
  • Wellobe. Aftonbladets viktminskningsprogram (fd Viktklubb). Jag testade det för typ tio år sen och hatade det. Nu använder jag det för att hålla koll på vad jag äter och har satt ett rimligt mål för långsam viktminskning med en rimlig kalorinivå. Inte de trettonhundra kalorier de slentrianmässigt föreslår.
  • Joint academy. En nätbaserad fysioterpitjänst specialiserad på höft- och knäartros.

Så jag har ett mål. Och en plan. Och ett uppföljningssystem. Låter ju otäckt likt ett av alla dessa kvalitetsledningssystem jag har brottats ned under decennier i chefsposition. Lite oroande men så får det bli tills vidare. Jag hoppas att det ska ge mer värde för mig i mitt hälsoprojekt än vad det gav för de organisationer som jag arbetade i…..

Det är en lyx att kunna promenera hit på typ en kvart. Jag brukar unna mig att sitta här några minuter och bara se på utsikten.
Ytterligare ett hjälpmedel. Jag investerade i en regnjacka för att kunna gå ut även den ruskigaste höstdag. Här på tork i badrummet efter gårdagens promenad.

10 reaktioner till “Sakta men säkert

  1. Bra jobbat! Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder!
    Det lilla stegets kraft är bra, tar man små steg framåt så kommer man också stadigt framåt! Den ökade mentala energin räcker förhoppningsvis till att söka vård för höften så småningom.
    Själv hade jag laddat mental energi i januari för besök hos tandläkare, optiker, gynekolog och bilen till tvätt och polering. Det bidde bara gyn men det var nog det mest angelägna också.

    Gilla

    1. Jag gör också så. Laddar för att ta tag i alla uppskjutna saker på en gång. När det går bra så blir det som gör dig. En sak och förhoppningsvis den viktigaste. När det går dåligt blir det ingenting.

      Numera försöker jag ladda för bara en sak och sen göra den. Ibland går det bra. Progress.

      Gilla

  2. Man kan ju fundera på vad som hade hänt med hälsan om du inte hade slutat arbeta. Det verkar ju inte vara helt ovanligt att när man väl blir ledig (och det kan räcka med helg eller semester) då säger kroppen ifrån och man blir sjuk. Skönt att höra att du känner framsteg. Jag har under många år samlat på mig extrakilon, men har kommit igång att börja träna och äta lite bättre. Jag tror inte det finns någon quickfix, utan det är uthållighet som gäller. Små steg i rätt riktning kommer att ge resultat i längden. Om det tagit mig 15-20 år att samla ihop extrakilona så är det orimligt att bli av med dem på några månader.

    Gilla

    1. Helt klart att hälsan hade fortsatt att försämras om jag hade blivit kvar på jobbet. Med facit i hand borde jag ha slutat tidigare.

      Jag har precis som du samlat på mig mina kilon under väldigt lång tid. Det kommer att ta tid att bli av med dem och det är helt ok så länge trenden pekar nedåt. Just nu tycks jag tappa knappt två kilo i månaden och det tycker jag är superfort.

      Att börja träna så smått och äta lite bättre som du gör tror jag är helt rätt angreppssätt. Det måste vara uthålligt och gärna lite roligt och trevligt också.

      Gilla

  3. Hoppas din höft inte blir sämre så du kan fortsätta gå promenader, de är välgörande för sinnet. Och du har en plan, det är det bästa!

    Det är lätt att gå i skåpen när man är sugen, mitt knep är att vara mätt när jag handlar och inte handla med mig godsaker hem. Det ska inte finnas skorpor och marmelad hemma. Visst kan jag bli vansinnig när jag blir sugen, men morötter är bra, tuggandet gör att min hjärna blir stillad på godsaker.
    Har så sakterliga vant mig av med fika till vardags, väljer att köpa hem till lördagen och bara 1 kvälls förbrukning till mig och tonårssonen. Känns tråkigt ibland men jag orkar bara inte gå på diet.
    (Och socker är som ett gift för mina artroshänder)

    Gilla

    1. Höften har sina perioder. Den här gången har jag trappat upp det ganska försiktigt. Från typ 15 min utan att vila till igår 45 min i sträck. Men jag går sakta. Mellan tre och fyra kilometer i timmen.

      När det gäller mat och småsnaskande är det så individuellt. Jag kan absolut inte ha något med lakrits hemma. Skorporna är inte lika farliga. De tycks jag kunna ransonera. Intressant att morötter funkar för dig. Jag har olyckligtvis svårt för råa morötter. Däremot gillar jag grapefrukt så det tar jag om suget blir för stort. Jag försöker också planera god mat med mycket protein och lite snabba kolhydrater.

      Gilla

  4. Vad skönt att du har kraft att ta ditt liv åt rätt håll.
    Tack, det här var precis ett sånt upplyftande inlägg jag behöver just nu.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s