Ett litet livstecken…

I april skrev jag här:

Alltså fler inlägg av sannolikt lägre kvalitet. Vi får se hur länge det varar…Don’t hold your breath….

Jag hoppas innerligt att ingen försökte hålla andan. Det hade inte slutat bra.

Nåväl, nu i slutet på augusti och med färsk förnyad årsbetalning för min lilla wordpressblogg är det hög tid att börja få lite valuta för pengarna.

Så vad har jag haft för mig? Det får bli en bildkavalkad. Håll till godo.

Jag har varit på några konserter.
Bakat kakor.
Druckit ungerskt rödvin.
Mött våren på landet.
Fikat i vårsolen i hemmakvarteret.
I maj åkte vi till Ungern. Här ett bröllopsfölje på stora torget.
Ett tusental motorcyklister hade meet i vår lilla stad. Här har man samlats framför katedralen för att bli välsignade av präst.
Jag tröttnar aldrig på att titta på (och fotografera) utsikten över Donau och bergen som börjar torna upp sig bort mot Slovakien.
Sen firade vi midsommar på landet. Då när alla sa att sommaren skulle bli het och varm….
Så småningom blev det Ungern igen. Denna gång invaderades staden av horder av något slags extremsportare som under några dagar sprang märkliga hinderbanor i och kring staden.
Här pågår uppvärmning.
På vår lilla gård växer två yviga fikonträd. I år lyckades jag vara på plats när de mognade så jag kokade lite marmelad. God men den blev väldigt lös. Bättre lycka nästa gång.
Den obligatoriska utflykten till Budapest. Vi promenerade runt i stan, åt en maffig lunch, tittade på turister och…
…köpte en matta i en mystisk mattaffär. Den ska förhoppningsvis göra att det ekar lite mindre i vårt klart undermöblerade vardagsrum.
Även Ungern har fått sin del av regn. Donau steg några meter. Just här måste den stiga upp emot nio meter för att det ska bli problem på allvar. Det händer typ var tionde/tjugonde år. Senast för kanske tio år sen.
Vi åt massor av god mat. Här fyllda paprikor på en trevlig restaurang i Gödöllő.
Promenad i stadens omgivningar. Det är toppen att kunna gå längre sträckor igen utan värk eller käpp.
Utflykt till Fót. Mycket liten stad med mycket stor kyrka.
Hemma igen. Enorm skörd av små gula plommon hos särbon. Jag gjorde massor av plommonkakor och…
…plommonsylt. Fast den blev så tjock att man kan kalla den marmelad. Så kan det gå.
Min höft tillåter nu ganska långa promenader. Tempot har också blivit klart bättre. Åter i Stockholm har jag försökt hålla tempot uppe. Jag gillar speciellt att gå utmed kajerna och titta på båtar och fartyg. Här Skeppsholmen.

Så det var några nedslag från min vår och sommar. Livet löper på. Jag mår bra. Har varit ganska aktiv. Slarvat lite med sjukgymnastiken men känner att höften blir bättre och bättre. Ingen käpp sen i mars och sakta men säkert bättre benstyrka.

Jag ska inte igen lova högre inläggsfrekvens. Det börjar ju bli pinsamt men vad än Yoda säger om ”no try”, så lovar jag att försöka.. må väl!

8 reaktioner till “Ett litet livstecken…

  1. Härligt att höra av dig! Jag blir lika glad varje gång. Tänkte just att du måste vara bra i höften nu eftersom du promenerar så flitigt.

    Jag som är ett senkommet star-wars-fan blev tvungen att googla Yoda’s citat och fick mig följande till livs:

    ”When Yoda said, ”Do or do not. There is no try,” he was telling Luke that the first step to achieving something is actually doing something. He was telling Luke that he must do what he needed to do instead of simply trying because doing allows him to achieve his goal instead of simply trying.”

    Det låter annars som något från Gunde Svan, ”bara gör det”.

    Kul att få se bilder från Ungern och särskilt er lägenhet.

    Gilla

  2. Kul med uppdatering! Ser ut som att du haft fantastiskt fina månader. Allt annat än jobbmöten med flöden av innehållslösa ord…
    /Frugala hedonisten

    Gilla

    1. Ja dessa ordflöden på alla dessa möten….

      Jag blir alltid lite full i skratt när folk frågar om jag inte saknar jobbet. Men håller mig allvarlig och svarar bara: Nej inte särskilt.

      Gilla

  3. Kul med ett inlägg! Och kul att du verkar ha det bra!

    Idag (31/8) är det exakt ett år sedan jag gjorde min sista (senaste??) arbetsdag. Jag har ingen egen blogg så jag tar och skriver plus och minus i en kommentar här i stället:

    Plus är att allt med motion, mat och vikt funkar mycket bättre! Efter en arbetsdag var jag ofta så utmattad att det blev oöverstigligt att ens gå på Friskis & Svettis på kvällen. Stressiga och konfliktfyllda jobbsituationer hade jag en tendens att hantera genom att stoppa i mig litet extra mat på kvällen. Nu kan jag lyssna mycket mera på kroppen vad gäller mat och motion. Och då ställer vikten in sig bättre också.

    Plus är att jag kunnat vara mycket mera i stugan! Och låta vädret bestämma!

    Plus är att ekonomin ser mycket bättre ut än min budget. Det har varit en bra period att äga globala aktiefonder!

    Minus är att jag blivit mera stresskänslig. Eller kanske jag ska säga känslig för oförutsedda händelser. Typ att inpasseringen till Friskis inte funkar. Eller att jag hamnar i en oförutsedd trafikststockning. Säga vad man vill om jobbet. Men det övade mig i alla fall i att hantera oförutsedda händelser. Och oförutsedda reaktioner hos medmänniskor. Nu är jag så van vid att styra det mesta själv att störningar blir mera dramatiska. OBS! Detta är (hittills) inte på en nivå så att det är ett problem! Och absolut inget som behöver behandlas eller diskuteras med en psykolog!

    Gilla

    1. Kul att höra din story! Jag känner igen mig när det gäller usel hantering av jobbstressen. Och att ekonomin går bra.

      Intressant med stresskänsligheten. Jag har inte upplevt just det. Däremot har jag fortfarande en hel del rester av oro. Oro som förut fäste på olika risker och problem på jobbet men som nu slumpmässigt fäster på lite vad som helst.

      Gilla

Lämna ett svar till LN Avbryt svar