Vad jag inte kommer att sakna när jag slutar arbeta.

En dag i mitt arbetsliv:

Kommer 8:30. Läser några mail. Något från en controller om att jag måste dra ner på något kostnadsslag i mitt budgetutkast vilket innebär att jag måste flytta runt det mesta och glädja min chef med att den sammantagna budgeten som inte tycktes gå ihop nu går ihop ännu sämre.

En kollega som har mött dataskyddsombudet som undrar hur det går med vår konsekvensbeskrivning av verksamheten ur ett GDPR- perspektiv. Kollegan vill att vi diskuterar detta på nästa veckas ledningsmöte (jippi!!).

Någon som har hittat mitt namn på hemsidan och frågar något långt och krångligt som jag inte har att göra med och som jag inte har en aning om vart jag ska skicka vidare.

Sen har vi ett styrgruppsmöte i ett projekt som i och för sig är framgångsrikt men där tröttheten börjar smyga sig in och inte bara hos mig.

Veckomöte med en av mina medarbetargrupper. Viktiga frågor men vi tycks snurra runt och aldrig komma vidare. Inser att det är min roll att pusha på och styra upp men orkar inte riktigt.

Lunchtid och mot bättre vetande går jag med kollegorna på lunch. Den FINA lunchbuffén. Tre tråkiga alternativ denna dag. Äter på men 105 kr svider. Massor av prat om allas frustrationer och intriger och farhågor. Smiter från kaffet och skyller på ett ärende som måste utföras.

Hela eftermiddagen ägnas åt chefskurs i hantering av beroendeproblematik. Ni anar inte hur mycket jag som chef förväntas upptäcka, hantera och ta ansvar för när det gäller medarbetarnas potentiella svagheter.

Efter kursen gör jag misstaget att kolla mina mail igen. En nyckelmedarbetare meddelar att hen nu är sjukskriven minst en månad för utmattning. Sprider detta budskap till de som behöver veta och försöker värja mig från alla omedelbara krav på att jag ska ha en utmärkt plan för hur vi ska lösa detta. Jag går hem istället.

En ganska vanlig dag faktiskt. Förvisso är många dagar bättre än denna men vissa är faktiskt ännu värre. Nedräkningen fortsätter. Drygt sju månader kvar…..

6 reaktioner till “Vad jag inte kommer att sakna när jag slutar arbeta.

  1. Ursäkta frågan, men vad gör du egentligen som är värdeskapande på jobbet? Känns märkligt att läsa detta, för det är som om de ca 5% av mitt jobb som går till förbättringsprojekt/möten/mailhantering/planering skulle vara ALLT ditt jobb handlar om. De jag känner som jag vet vad de jobbar med verkar också ha arbetsuppgifter som är tydliga oavsett om de är akademiker eller ”arbetare”. Har du ingen riktig arbetsuppgift? Eller är du chef? Isåfall, måste du vara det – det verkar otroligt tråkigt. Inte meningen att låta otrevlig, men man behöver väl göra något konkret på jobbet för att det ska kunna bli meningsfullt. Typ kock – för att man gillar att laga mat, lärare – för att man gillar att lära ut, sjuksköterska – för att man gillar att hjälpa patienter… Rörmockare – ja man kanske inte gillar skit, men man får bra betalt och vet vad man har gett sig in i alla fall. Vad gillar du att göra? Och vad skulle du vilja hålla på med om det inte handlade om pengar?

    Gilla

    1. Det jag försökte säga med denna post var kanske just att mitt jobb för närvarande inte är speciellt värdeskapande. Och jo jag är chef. Har varit chef i mer än tjugo år. Att vara chef är ibland inte den post där det alltid är uppenbart vari det värdefulla ligger men i just detta chefsjobb just nu är det i princip obefintligt.

      Rent allmänt så gillar jag att vara chef och är ganska bra på det men i min nuvarande roll och organisation är det svårt.

      Gilla

  2. Okej, ja det är ju jätteviktigt med bra chefer, men bland de som är chefer verkar det vara vanligt att inte trivas på jobbet, så du är inte ensam om det. Mina båda föräldrar var chefer en period och blev mer eller mindre utbrända, vilket gör att jag kommer att undvika att bli chef i största möjliga mån. Det är säkert naturligt att inte helt trivas som chef, om man inte har startat sitt eget företag som man brinner för och får styra som man vill kanske (är det ens möjligt i Sverige?). Men visst, en del måste vara chefer och om det står mellan att någon annan, mindre lämpad, får mycket inflytande över en eller själv söka tjänsten och få det inflytandet kan jag förstå att man överväger det senare alternativet. Står själv i en situation där min chef (som var superbra) har slutat och jag är rädd att en viss person som är mindre lämpad (har från att hon började på arbetsplatsen sagt att hon ska bli chef – bara en sådan sak!) blir ersättare…. Själv har jag (liksom många andra på arbetsplatsen) längre utbildning och mer specialistkompetens än henne och om jag vore på en annan plats i livet hade jag kanske ryckt in och sökt tjänsten, men jag inser att jag aldrig skulle orka med det nu, med dagisbarn… Det är viktigare för mig att få jobba på med det jag gillar på dagarna. Får hoppas att den nya chefen inte lägger sig i allför mycket helt enkelt. Jag jobbar på annan ort än chefen också ska sägas, så jag hoppas att jag kommer undan inflytandet rätt bra ändå.

    Hursomhelst – du ska inte göra lite mer som du själv vill på jobbet då, så får de eventuella överordnade som blir sura köpa ut dig? Någon form av avgångsvederlag vore kanske inte det sämsta som kan hända dig?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s