I Centraleuropa

Nu åter i Ungern. Det är inte Budapest utan mindre och klart mer rustikt. Ibland är ruffigt ett bättre ord. Här ska vi förhoppningsvis med tiden rädda ett gammalt hus till eftervärlden.

Det är slitet och gyttrigt men när vårsolen börjar skina på allvar kommer charmen att komma fram.

Donau är grå och kall så här i mitten av mars. Kraftigt strömt av resterna av vårfloden.

Så mycket är annorlunda här. Man är fattigare men inte jättemycket. Man tar det lugnare. Går till marknaden med en stor korg. Pratar. Går på kondis och äter tårta med kaffe (eller öl…).

Bankkontoret hanterar pengar. Fastighetsmäklaren kan inte träffa dig på söndag förmiddag för då är han i kyrkan. Att ta över abonnemang för gas, vatten och el innebär personliga besök på alla dessa institutioner och ifyllande av enorma blanketter.

Jag tränar varje morgon på att säga: ”Nem beszélek magyarul”. Med lagom dåligt uttal förstår man då så småningom att min ungerska är ganska obefintlig.

Förfall och perfektion i en för en svensk förvirrande blandning. Vittrande fasader och nyrenoverade barockpalats sida vid sida.

4 reaktioner till “I Centraleuropa

      1. Vilken härlig plan. 🙂 Jag hoppas att jag en dag ska hitta drömstället i Skåne och sen aldrig vilja åka därifrån. Jag är rätt hemmakär av mig.

        Gilla

      2. Jag är ju också rätt hemmakär men har insett att det funkar med flera ”hemma”. Det kostar förstås och är väl inte helt ”FIRE-kompatibelt”. Men jag åker lite snålskjuts på att min särbo har en tendens att samla på sig hus. Nu senast detta.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s