En sak som jag verkligen planerade för när jag äntligen skulle bli ledig var att gå. Jag gillar att gå. För mig kan det vara meditativt. Jag lyssnar inte på musik eller poddar utan bara på omgivningen. Jag vill inte heller ha sällskap. Jag har telefonen med mig men mest för att kunna ta bilder om jag ser något av intresse.
På grund av min dåliga höft har det blivit mindre gående än vad jag önskar. Nu ska jag ta itu med det. Strategin är enkel. Lägg rutten så att jag minst var 15 minut passerar en bänk så att jag kan avlasta höften en minut eller två innan jag går vidare. Alternativt kliva på godtycklig buss. Åka ett par hållplatser och sen fortsätta.
En risk med bussalternativet är att jag kan råka hamna i Stockholms värsta shoppingstråk och få för mig att gå i affärer vilket inte är det minsta meditativt och dessutom inte just nu inom min budgetram. Men riskhantering är ju en av mina bättre grenar sen ett långt yrkesliv. Lösningen blir att inte ta med plånboken. Bara SL-kortet och några sedlar för eventuell nödsituation. Funkar bra faktiskt.
Och hösten är fin och färgrik i år. Ni får några bilder också.
Frihetsgrader 