Mitt år som fri del 1: Att komma till klarhet

Hösten 2017

Hösten 2017 hade jag jobbat drygt två år på det som kom att bli mitt sista chefsjobb. Det första året var toppen. År två var OK men mot slutet började frustrationen bli allt större. Saker gick trögt. Jag började allt oftare stoppas av byråkrati och hierarki. Jag började bli trött. Så trött att jag hösten 2017 för första gången i mitt yrkesliv blev sjukskriven för stress. Hela hösten 2017 arbetade jag därför bara 75%. Det blev en liten lättnad men kändes otillräckligt.

I november deltog jag i en träff med ett chefsnätverk som jag var med i. Träffen organiserades av en av medlemmarna som hade kontakter med Svenska kyrkan, och ägde rum på en ensligt belägen stiftsgård. Vi skulle ha en lunch-lunch retreat. Jag hade ingen koll på vad en retreat gick ut på annat än att det lät fridfullt (vad är en retreat?). Jag blev överraskad av att vi skulle vara helt tysta. Det kändes mycket udda att vara tyst i grupp. Speciellt vid måltiderna.

En stämningsbild grå november. Denna från landet men ungefär såhär var vädret den dagen.

Det fanns några hållpunkter men i det stora hela fick vi disponera tiden fritt. Tänka, läsa, meditera, sova, promenera…. vad vi än tyckte vi behövde. Efter en enslig promenad utmed en liten skogssjö satte jag mig ner i mitt spartanska rum och skrev ner följande text som jag nyligen återfann när jag rensade bland gamla anteckningsböcker i mitt arbetsrum :

Tankar från retreat november 2017

Pratet

Det som tröttade mig var pratet. Detta ständiga prat, prat, prat. Kollegerna och chefen hade ett oändligt förråd av ord som de översköljde varandra med och som de villigt gulpade i sig eller tvingades svälja likt tvångsmatade gäss.

Jag inser att min berättelse blir det oskyldiga offrets. Den översköljda och tvångsmatade men i ärlighetens namn: jag var absolut med på tåget. Jag kunde överskölja och tvångsmata väl så bra som någon annan. Åtminstone i början. De första åren.

Vad gav det oss? Alla dessa ord. All denna upphetsning. Vi delade med oss av vår oro, våra frustrationer, vår misstro. Meningen? Vad var meningen?

Det tredje året, när min trötthet började nå en nivå som inte ens jag kunde ignorera så var det till slut pratet jag helt enkelt inte klarade av.

Stillheten

Så jag längtar ju efter stillhet. Har gjort det länge. Nalle Puh på sin gren i regnet. Med Nasse. Och honungsburkar.

Retreaten inleddes med ett gruppsamtal där vi kunde kunde välja bland en mängd bilder som inspirerade oss. Just denna bild talade starkt till mig just där och då. Så skit i upphovsrätten just idag. Förlåt.

Om jag hade stillhet. En vän att vara stilla med. Lite (eller kanske mycket) honung. Vad gör det då om det är en gren. I regnet. Och honung.

Stillhet. Jag minns hur jag bara ville vara på landet. Sitta på altanen. Läsa. Kanske något annat än tidningen. Se Dalälven flyta förbi. I dagar. Veckor. Baka kalljästa bröd. Långkok. Vandra i skogen. Vid måltiderna samtal med L. Sova tidigt. Vakna tidigt. Ibland huset fullt av gäster. Sen lugnt igen. Sommar. Höst. Vinter. Vår. I solen på altanen. På soffan framför brasan. Det vill jag ju fortfarande.

Kalljästa bröd.

Varför har jag då inte stillhet? Varför fyller jag mitt liv med motsatsen? Pratet, mailen, mötena?

Och när jag kommer hem, varför ägnar jag mig åt bedövning och distraktion? Slösurfning, skräpmat, socker och TV? Det är ett val.

Jag kunde meditera, yoga, promenera, läsa böcker, lyssna på musik, skriva, sova. Jag kunde sitta på Fredhällsklipporna och titta på vattnet istället för att sitta hemma och se på ”Say yes to the dress”.

Fredhällsklipporna

Jag säger att jag arbetar för att jag behöver pengarna. Är det sant? Jag har ju pengar. Om Nalle Puh kunde vara lycklig där på sin gren i regnet, hur många miljoner behöver jag för att vara lycklig?

Hur många krogbesök? Hur många böcker? Hur många resor? Hur mycket kläder? På landet lever vi billigt. Även i vår lilla ungerska stad kan vi leva bra för lite pengar.

Så har jag tagit mitt beslut? Bli kvar på myndigheten till våren/sommaren 2019? Sen ett liv i frihet?

Vad oroar jag mig för?

  • Pengarna
  • Politikerna
  • Inre slöhet
  • Vad ska folk säga

Vad behöver jag göra?

  • Få visshet kring pensionen
  • Hitta mitt inre driv
  • Spara lite extra 2018

Vad kan gå fel?

  • Jag kan bli sjuk/handikappad/dö
  • L kan bli sjuk/handikappad/dö
  • L och jag kan bli osams/växa ifrån varandra
  • Jag kan få mindre pension än beräknat
  • Börskrasch
  • Fastighetskrasch
  • Jag blir sittande ätande
  • Inflation, högre skatter
  • Jag får tråkigt

Summering (morgonen efter)

En sned morgonsol skiner över stiftsgården. 18 timmars tystnad. Märkligt nog fungerade det. Tystnad tillsammans. Jag följde inte alla reglerna. Ringde L efter middagen. Utväxlade några sms. Läste nyheterna på telefonen på morgonen.

Men ändå. Det fungerade. Jag fick klarhet i vad som plågar mig. Klarhet i vad jag längtar efter. Klarhet i att jag kan få det om jag vill.

Jag vet vad jag behöver göra. Jag vet vad jag är rädd för.

Donau i skymningen.

8 reaktioner till “Mitt år som fri del 1: Att komma till klarhet

    1. Tack för vänliga ord.

      Jag tror att jag länge hade haft en känsla. Som sen blev en tanke. Det fantastiska med den där retreaten var att jag plötsligt kunde och orkade formulera och skriva ner den.

      Gilla

  1. Jag instämmer med Lotta, så bra beskrivet och med känsla bakom orden. Min frihetsresa pågår fortfarande, men jag jobbar 85% för att få ställtiden och orka mer än det du så bra beskrev ”Och när jag kommer hem, varför ägnar jag mig åt bedövning och distraktion? Slösurfning, skräpmat, socker och TV? Det är ett val.”
    Det var bedövning och distraktion jag orkade med då jag var på väg mot utmattningen, men det är inte där jag vill lägga mitt fokus. När jag nu har rest mig igen ser jag vidare horisonter och din beskrivning ovan får mig att fokusera på vad jag vill göra framöver.
    Jag är glad att få följa din resa framåt. Tack.

    Gilla

  2. Jag känner igen så mycket i det du skriver, så välformulerat och klokt. Varför låter man fel saker stjäla tid och energi? Det kommer nog dröja några år innan jag slutar arbeta, men jag försöker tänka att jag redan nu kan börja skapa det liv jag vill leva. Varje dag räknas. Man kan inte vänta med att börja ta hand om sig själv. .

    Gilla

    1. Tack. Ja varför väljer vi hela tiden fel? Jag lät jobbet ta all energi under så många år. När jag blev trött rensade jag bort något ur fritiden. En del onödigt förvisso men också mycket som hade kunnat skapa värde för mig och mina anhöriga/vänner. Helt utan att reflektera över att jag kanske istället borde titta på varför jobbet gjorde mig så trött.

      Gilla

  3. Det var igenkänningsfaktor på det där. Fint skrivet.
    Hjärnan måste få tid att vila för att kloka tankar ska bli tänkta.

    Den här corona-tiden där jag har varit erbjuden/beordrad att jobba hemma har varit som en långsam retreat ser jag nu. Jag har hunnit tänka, jag som satt på Skype-möten stora delar av dagarna redan tidigare kom till slut fram till att det är människorna, relationerna som jag saknar. Att tänka tillsammans. Det har jag inte gjort sedan jag började på Verket för några år sedan.

    Om två månader börjar jag om på konsultföretaget som jag slutade på för tre år sedan, det är en trygghet och en förmån att få komma tillbaka. Ett ekorrhjul byts mot ett annat men min resa mot friheten består.

    Gilla

    1. Tack. Just att ha tid, ro och ork att reflektera tror jag är klart nedprioriterat i vårt arbetsliv. På min senaste arbetsplats ägnade vi mycket tid åt att mötas och prata men landade ofta i orgier av delad frustration där vi sällan styrkte varandra. För stunden kunde det kännas bra. Man fick avreagera sig och fick sympati, men i praktiken drog vi ofta ner varandra allt djupare i en delad frustration och känsla av katastrof och hjälplöshet.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s