Mitt år som fri del 3: Hur blev det då?

I del 2 skrev jag:

”I november 2017 kom jag alltså till klarhet. Att det var hög tid för mig att lämna ett arbetsliv som gjorde mig till en sjuk, gnällig och tråkig person med ett tomt liv.”

Nu drygt tretton månader efter exit är det dags att stämma av. Hur blev det?

För att ta det viktigaste först:

Att välja att sluta jobba har varit ett av mitt livs bästa beslut.

Är mitt fria liv exceptionellt underbart? Kanske inte, men det är ofantligt mycket bättre än vad det hade varit om jag hade fortsatt på jobbet.

Energin

Jag har fortfarande riktigt dåliga dagar helt utan energi men jag inbillar mig att de börjar bli färre. Och att de aktiva och konstruktiva dagarna sakta men säkert börjar bli fler.

Hälsan

Jag hade tänkt mig att sakta gå ner i vikt. Började bra och tre kilo bara försvann. Sen har det stått still. Jag har inte orkat vara konsekvent och har småätit för mycket på kvällarna. En ständig ledighet har också lett till en viss vinkonsumtion de dagar jag tillbringar med särbon.

Jag hade också ståtliga planer på långa dagliga promenader. Det har gått sisådär. Artrosvärk är avtändande. Coronan har på senare tid gjort att jag avstår från kollektivtrafiken. Återstår valet att gå till höger eller vänster när jag haltar ut genom porten vilket i längden blir lite trist.

Före corona hade jag en helt annan aktionsradie för mina promenader. Här Skeppsholmen.

Artrosen i höften är faktiskt ett allt större problem och min plan var att börja kräva operation till hösten. Coronan som denna vår har stoppat så mycket annat för så många har ju stoppat även detta. Med den uppbyggda vårdskulden så lär det ta år innan nån ens vill diskutera saken. Trist men jag får försöka lära mig att leva med den.

Ordning och reda

Jag har röjt och rensat lite smått. Inte alls i den utsträckningen jag hade tänkt men faktiskt en hel del. Med en förenklad kondo-variant har jag fått exemplarisk reda i mina klädlådor och ordningen håller. Månad ut och månad in vilket förvånar mig. Har aldrig hänt förut.

Nystädat linneskåp (titta mera på de fina handdukshögarna och inte på spritförrådet (som för övrigt också är städat och organiserat))

Jag håller fortfarande på och laddar för att ta itu med källarförrådet. Det är nu i vart fall möjligt sen jag skänkte bort de fyra bauhausstolarna som helt blockerade ingången.

Välorganiserad klädlåda. Det funkar fantastiskt. Källarförrådet får ni inte se…

Vad gör jag då hela dagarna?

Den absolut vanligaste frågan jag får (och som det verkar den vanligaste frågan potentiella FIRE-personer ställer sig): Vad gör man då när man inte arbetar?

I mitt fall måste jag erkänna att en hel del tid går åt till att bara existera. Det har varit en extremt lång omställningsperiod från att i princip all energi går till måsten av olika slag till att få igång aktiviteter baserade på vad jag vill och önskar. Bara att börja förstå vad det är jag vill tar löjligt lång tid. Att sen dessutom börja göra det….

En del har ändå hänt:

  • Lite upprensning som sagt.
  • Börjat lära mig ungerska (tyvärr avbrutet av corona men jag kommer igen).
  • Lärt mig grunderna i virkning
  • Jag lagar mina trasiga kläder. Med varierande framgång förvisso men jag kämpar på.
  • Jag bakar numera bröd även i lägenheten så att jag får ett nyttigare bröd än industribrödet.
  • Jag läser även mera krävande böcker som jag gjorde förr. Koncentrationsförmågan är fortfarande undermålig men jag jobbar med 15 minuterspass.
  • Jag lyssnar aktivt igenom min skivsamling istället för att hela tiden slölyssna på P2.
  • Jag började utveckla mitt sociala nätverk. För middagar, luncher och utställningar. Tyvärr har allt detta nu avstannat pga corona. Tur att jag trivs bra i mitt eget sällskap….
  • Jag har satt upp fler tavlor i lägenheten. Min far var konstnär och jag äger mängder med tavlor. Allt får naturligtvis inte plats men betydligt mer än jag hade uppe. Jag är mycket nöjd med resultatet.

Pengarna

Jag tänkte tyvärr inte på att notera ett startvärde där i juni 2019 men ett augustivärde har jag och korrigerat för att det har flutit in 6000 i månaden så är mina tillgångar näst intill exakt desamma som då. Alltså har börsuppgången under perioden motsvarat min löpande förbrukning. Trots coronadipp. Så ekonomiskt går det klart bättre än befarat.

Miljöombyten

Grundplanen var att dela tiden mellan min lägenhet och särbons tre hus (söderort, södra Dalarna och Ungern). Efter vår avbrutna ungernresa i mars har det varit stopp på det men vi har varit mer än vanligt i Dalarna.

Inget mer Ungern för närvarande. Förhoppningsvis kan vi åka i höst.
Många dagar i Dalarna har det blivit. Här åskmoln över Dalälven.

Sammanfattning

Så att sluta jobba var helt rätt för mig. Har det blivit exakt som jag tänkte? Har jag fått allt gjort som jag planerade? Har det löst alla mina problem?

Nej, nej och åter nej. Är det ett problem? Nej igen.

Att komma tillbaka efter långvarig förvisso lågintensiv utmattning kan ta sin tid och det är OK.

10 reaktioner till “Mitt år som fri del 3: Hur blev det då?

    1. Innan mitt sista jobb var jag arbetslös under en ganska lång period. Det grämer mig fortfarande att jag inte lyckades utnyttja den tiden bättre. Visst behövde jag ett nytt jobb och jobbsökandet krävde sin tid och energi men jag kunde ha fått ut så mycket mer för mitt eget välbefinnande under den tiden om jag hade begripit bättre.

      Så gläd dig åt det positiva med att vara arbetsfri samtidigt som du jobbar på att hitta nåt nytt!

      Gilla

  1. Trist med artrosen. Men det är nog sådant vi alla får förr eller senare. Jag trodde det ofta kunde hanteras med hjälp av träning och så kallade artrosskola. Men du kanske redan testat detta?

    Gilla

    1. Jag gjorde mycket sånt för typ sju-åtta år sen. Hjälpte till viss del. Artrosen går i skov och höll sig hyfsat lugn några år. Sista två åren däremot har varit klart besvärliga. Att träna sig bättre funkar bättre på knän än höfter tyvärr. Men som läget är med vårdskuld och så så är planen att köra ett nytt varv med sjukgymnastik. Men med särbo i riskgrupp har jag ännu inte riktigt vågat ge mig in i gym-miljön.

      Det skulle säkert heller inte skada om jag lyckades göra mig av med tio-femtom bonuskilon. Work in progress.

      Gilla

  2. Vad roligt att få fortsättningen på din historia. Jag tycker det ser ut som om du fyller dina dagar med meningsfullhet och att du skapar egna färdigheter (virkning, språk, kläder, bakning mm). För en person som hela tiden varit uppe i huvudet och haft mycket att göra (som jag tolkar det har ditt arbetsliv varit så) tror jag att tid för egna tankar och händernas arbete kommer med ett inre lugn. Min tanke är att ett år kan vara för lite för att utvärdera hur friheten påverkar dig. (mild önskan om fler inlägg om detta om ett halvår).

    Gilla

    1. Jo du har rätt i att det är bra att jobba konkret med händerna. De behöver aktiveras efter decennier vid tangentbord och i sammanträdesrum. Och huvudet behöver vila lite. Nu måste jag bara försöka få med resten av kroppen lite mer. Jag jobbar på det och det går framåt om än långsamt.

      Gilla

  3. Tack för ett intressant och ärligt inlägg om tiden efter tidigt avslut på arbetsplatsen! För mig så fyller din blogg i ett par viktiga luckor. Jag har läst bloggar om kapitaluppbyggnad och kapitalplacering. Så därför är det så intressant att läsa om tiden kring själva avslutet på arbetsplatsen, både praktiska och känslomässiga aspekter.
    När jag tänker på mina föräldrars pensioneringar (kring 1995, vid 65 års ålder som normen var då) så tog det säkert ett par år för dem att komma igång med en ny tillvaro utan yrkesarbete. För pappa volontärarbete och för mamma olika handarbetstekniker (textil).

    Gilla

    1. Även om jag inser att det är olika för alla så tror jag att det trots allt är lite lättare när man går i pension ”på riktigt” enligt något slags norm (som nog fortfarande inte skiljer sig märkbart från 65 år).

      Vi som går före sextio eller ännu tidigare är fortfarande, för de flesta, obegripliga avsteg från den heliga arbetslinjen. Jag tror att det leder till större förväntningar på att GÖRA NÅGOT RIKTIGT. Jag tror att det är klokt att vara förberedd på det om man har tänkt sig en fridfull, kanske till och med lättjefull, tillvaro (med eller utan paraplydrinkar….) efter exit.

      Gilla

  4. Tack för dina kloka tankar, du verkar nöjd med dina beslut och det tror jag är viktigt i sammanhanget. I takt med att du återfår krafterna så kommer energin till nya åtgärder (viktnedgång, handarbete).

    Gilla

    1. Ja jag är nöjd. Jag tror att det är viktigt att ha rätt förväntningar. Och att man sätter sina mål efter sina egna önskningar och förutsättningar. Inte efter vad omgivningen och/eller samhället förväntar sig/kräver.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s