Ett av livets få oåterkalleliga beslut

Klickvänlig titel, eller hur? Det kan behövas när jag skriver om något så trist som tjänstepension.

Men faktum är att ett beslut att börja ta ut sin tjänstepension faktiskt ÄR oåterkalleligt. När pensionen väl börjar betalas ut går den INTE att pausa eller ändra på något sätt. Läskigt för en sån som mig som alltid vill ha options och nödutgångar till allt jag företar mig.

Ett så trist och tungt ämne som tjänstepensioner skriker efter bilder. Svårt att hitta nåt som passar. Varsågod: Utsökta bakelser från en av Ungerns bästa. Med mera pengar kan jag äta där även när jag inte blir bjuden.

Så just för att beslutet är så definitivt har jag ägnat lång tid för efterforskningar och funderingar. Jag visste att det här med tjänstepensioner kan vara knepigt men trodde lite naivt att det i mitt fall borde vara förhållandevis enkelt eftersom jag bara har varit statsanställd.

Men under trettio år har många regler och avtal hunnit ändras. Det visade sig att jag sammantaget hade sex olika bitar placerade hos tre olika aktörer. Alla med lite olika förutsättningar och villkor. Och uttag måste ansökas separat hos varje aktör för varje bit.

Spännande. Så jag har velat lite hit och dit. Ska jag börja ta ut redan från 61? Och i så fall, ska jag ta ut allt? Och ska allt vara livsvarigt?

Plötsligt ställs man inför djupt filosofiska frågor: Hur länge kommer jag att leva? Vilket slags liv vill jag leva? Nu? Och sen?Man kan gräva ner sig djupt och fastna.

Ja HUR vill jag leva? I stillhet hemma eller ständigt sökande nya upplevelser. Här Sintra i Portugal.

Till slut valde jag att falla tillbaka på den något mindre filosofiska matematiken. Så jag jämförde vad jag skulle få ut per år med lite olika antaganden. Mindre pengar under längre tid och i princip omgående eller mera pengar senare.

Jag kom fram till att jag skulle förlora ganska lite på att dra igång redan från 61. Om jag blir ruskigt gammal blir skillnaden förstås större. Men å andra sidan kan jag i princip sluta knapra på pengamaskinen om jag får ut tjänstepension redan nu. Och mina aktiefonder borde avkasta betydligt mer per år än mitt pensionskapital som till största delen ligger i traditionell pensionsförvaltning .

Allt talar för att jag, även med tidigast möjliga pensionsavtal, utan problem ska kunna ta fler espresso på stan än vad som är hälsosamt utan att äventyra min ekonomi. Och vin. Jag ser vinglaset skymta där bredvid….

Sen om några år kan jag ju ta ut den allmänna pensionen (tidigast från 63) och då kommer jag att få ut mer än vad jag gör av med för närvarande.

Och skulle pensionen börja kännas knaper då när jag är ruskigt gammal så finns ju pengamaskinen där att kannibalisera.

Så nu har jag beslutat och agerat. Tjänstepension från februari 2022. Allt livsvarigt sånär som på en mindre ”slatt” som tas ut på fem år. Känns bra.

Jag inbillar mig att många som strävar efter ett frihetskapital är ganska unga vilket är bra eftersom tiden är fondspararens bästa vän. Men jag hoppas också att de flesta kan balansera nuets behov mot framtidens. Att man tillåter sig trivsel även idag trots att det kan minska sparutrymmet.

Det betyder att den totala friheten kanske kommer senare än man skulle önska vilket kanske är mindre bra. Å andra sidan innebär fler år i arbetslivet mera pension från systemen vilket minskar kraven på pengamaskinen. Speciellt tjänstepensionen är värd att ägna uppmärksamhet. Om man är hyfsat välavlönad och säkerställer att avgifter inte äter upp kapitalet, kan det bli riktigt respektabla summor med tiden. Pengar som i många fall kan tas ut redan från 55.

Jag rekommenderar alla att utnyttja den förträffliga siten Min pension. Den har många bra simuleringsverktyg. Ta för vana att gå in där typ en gång om året. Många bolag har slutat skicka ut årsbesked eller skickar bara ut ytterst rudimentära såna så vill du se helheten är det här det bästa sättet.

Jag vet att alla som förespråkar FIRE tänker vara nyttiga samhällsmedborgare på olika sätt. För min egen del är jag inte så säker på min framtida samhällsnyttighet. Det kommer framöver att bli ganska mycket Ungern…
Och Dalarna förstås.
Och även om jag inte kommer att tillbringa all tid i sällskap med paraplydrinkar så måste jag erkänna att jag gillar att sitta med en drink, filosofera och se på folklivet.

7 reaktioner till “Ett av livets få oåterkalleliga beslut

  1. Trevliga bilder – du ser ut att kunna njuta framöver. 🙂

    Vad talar egentligen emot att ta ut din tjänstepension på kortast möjliga tid istf livsvarigt? Man vill väl hålla koll på brytgräns för när man får betala statlig skatt, men för övrigt finns det väl inga hinder? Får du ut mer pengar än du behöver så är det väl bara att peta in överskott i pengamaskinen?

    Gilla

    1. Jag är i den lyckliga sitsen att efter trettio välbetalda år ha en ganska saftig tjänstepension. Uttagen på fem år skulle det bli både statsskatt och värnskatt (om den skulle komma tillbaka). Dessutom är skatten på pension uttagen före 66 år extra hög.

      Fast mitt huvudskäl för att ta ut livsvarigt är nog att det blir en stabil och säker lösning som ger mig en inkomst som jag klarar mig bra på. Givet det och givet storleken på min pengamaskin i dagsläget så behöver jag inte jaga mer avkastning utan kan gå över till riskminimering.

      Gilla

    2. Nu frågade du ju inte mig, men mina tankar kring detta får du ändå 🙂

      När jag förhoppningsvis i framtiden kan välja mellan ett engångsbelopp eller ett garanterat månadsbelopp (med okej årlig ”ränta” på engångsbeloppet) hoppas jag välja månadsbeloppet eftersom jag känner mig frisk och därmed inte vet hur många år till jag har kvar att leva. Om det blir mååånga år kan det ju vara skönt att åtminstone ha en viss garanterad inkomst livet ut i tillägg till pengamskinen.

      Mvh

      Egon

      Gilla

  2. Jag läste någonstans för ett tag sedan någon som gjort lite uträkningar och kommit fram till att det bästa var att ta ut tjänstepensionen under 10 år. Om man inte kom över brytpunkten för statlig skatt. Och om man inte var en slösa som gjorde av med allt och sen fick leva knapert i slutet av livet. Jag kan tänka mig att man sparar själv det som blir över till senare, borde inte vara några problem för mig iallafall.

    Gilla

    1. Jag tror att det är svårt att generalisera när det gäller tjänstepension. Hur ser pensionsavtalen ut? Hur är pengarna placerade? Vilka behov har man? Hur ser övriga intäkter ut? Och sist men inte minst: Vad gör just mig trygg och glad?

      Det viktigaste är att man sätter sig in i systemet och att man vet vad man väljer och varför.

      En bekant till mig har i många år arbetat på ett pensionsbolag och enligt honom är kundtjänstens värsta samtal från personer som plötsligt inte längre får några pengar och inte förstår varför. De samtalen är vanligare än man skulle kunna tro.

      Gilla

  3. Tack för intressant inlägg. Du ser ut att ha koll på njutningarna!

    Jag ska jobba vidare ett tag till men min man står i begrepp att fundera över pensionen snart och gissa vem som får göra de matematiska uträkningarna? Han kan dock balansera de bristande inkomsterna med lite svart arbete medan orken räcker. Det är ju svårare som akademiker.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s