Sista juni 2019 klev jag av yrkeslivet. Jag fick ett liv i full frihet och ägde min tid för första gången på många många decennier.
Toppen. Men allt har ett pris. Inget jobb – ingen lön. Så från att det flöt in ett hyggligt antal tiotusen netto per månad blev det första halvåret ingenting och därefter knappt 7000 netto från en gammal pensionsförsäkring. Så istället för att spara och placera 10-20 tusen per månad blev det till att börja sälja av och konsumera.
Det finns många olika idéer om hur man ska lägga upp en uttagsfas. Man kan köra utdelningsaktier som levererar pengar in på kontot med något slags regelbundenhet. Man kan ha fonder som säljs i större eller mindre klumpar. Man kan också vara mer eller mindre fullinvesterad för att kunna maximera avkastning alternativt minimera risk för att behöva sälja i nedgång.
När man läser om saken finns många tvärsäkra och naturligtvis motstridiga röster om vad som är RÄTT.
Min åsikt är att detta (som det mesta i livet) är väldigt personligt. Vad fungerar för mig givet min ekonomiska situation och min personlighet. Vad har jag för utgifter? Vilka marginaler har jag? Vilka risker är jag beredd att ta? Vad känns bekvämt för just mig?
För min egen del har jag under uppbyggnadsfasen varit i princip fullinvesterad. Bortsett från bostaden som är obelånad har jag legat över 90% i aktiefonder. Något som har känts tryggt givet hög och stabil inkomst. Men så blev det allt mer uppenbart att en exit från arbetsmarknaden började bli nödvändig för mig. Dessutom var min bedömning att en börsnedgång under den kommande femårsperioden var högst sannolik. Så jag balanserade om. Nysparandet fick gå till likvid. Jag sålde också lite underpresterande fonder som gick till likviden.
Så när jag klev av hade jag likvid som skulle hålla mig flytande i typ tre år och en balans 80/20 i aktiefonder/likvid.
Efter trettio år i arbetslivet och pengar bekvämt in på kontot den 25e varje månad valde jag att skapa en automatisk överföring från bulkkonto till transaktionkonto den 25e av en summa motsvarande vad jag tidigare hade kvar efter avsättning till sparande. Det hela har fungerat mycket väl. Några gånger har jag sålt av lite till för att upprätthålla 80/20 balansen.
I kalkylerna jag gjorde inför exit räknade jag med att ta ut pension från 63 års ålder. Med min försiktiga avkastningsschablon (2% netto över tid) skulle min pengamaskin minska med kanske 400 tusen vilket kändes obehagligt men OK.
I praktiken (efter snart tre år) har kapitalet istället ökat med i runda slängar en halv miljon. Visserligen tack vare en helt exceptionell börsuppgång som knappast håller i sig hur länge som helst men ändå trevligt.
I höstas bestämde jag mig för att byta strategi och börja ta ut min tjänstepension som jag har skrivit om. Tillsammans med min sen tidigare aktiverade privata pensionsförsäkring blir det nästan 23 000 kr netto i månaden. En helt enorm summa och dessutom en förhållandevis stabil och säker inkomst så länge jag lever.
Det blir helt enkelt dags att börja tänka nytt. Det finns ingen som helst anledning för mig att spara mer pengar nu. Eftersom jag dessutom är ogift och saknar barn behöver jag inte tänka på att lämna stora summor till arvingarna.
Även om jag aldrig har varit speciellt frugal eller ägnat mig åt extrem sparsamhet så har jag i princip hela mitt vuxna liv varit klart försiktig med pengar. Det är ju så lite egentligen som är NÖDVÄNDIGT när man tänker efter och sover på saken vilket jag i princip alltid gör.
Men jag inser att det är dags för mig att UNNA MIG mer. Extremt fult ord. Jag vet. Men att bara lägga pengar på hög känns inte speciellt meningsfullt i min situation.
Så min plan är nu att pensionpengarna som flyter in ska förbrukas dvs inget nysparande. Dessutom ska jag förbruka delar av avkastningen från pengamaskinen. På vad? Det är den stora frågan.
Jag har förvisso en hel del uppskjutna inköp av investeringskaraktär. I höstas tog jag mig äntligen samman och köpte en ny mobil som fortfarande glädjer mig dagligen. Och om jag funderar lite så finns det en hel andra dyra saker som det börjar bli dags att ta tag i:
Ny PC (min nuvarande är inne på tolfte året och det märks….).
Nya glasögon (nuvarande typ sju år gamla och progressiviteten behöver definitivt justeras).
Bekväm och snygg läsfåtölj (något jag har saknat jättelänge, dyrt men framförallt svårt att få plats med i lägenheten om jag inte gör mig av med något annat….).
Sen vill jag röra mig mer på stan. Dricka gott kaffe i porslinskopp på trevlig servering. Ibland byta min i och för sig goda och nyttiga vardagssoppa mot en smarrig och bekväm lunch på bra restaurang. Shoppa några bättre klädesplagg för att uppgradera min ganska bedrövliga garderob.
Hur det nu än blir och vad jag till slut köper/inte köper så är det dags för mig att byta mindset. Vid 61 års ålder kan det vara dags att börja applicera lite YOLO i mitt liv. Det blir en utmaning att balansera och fortsätta prioritera. Lyxproblem, jag vet men något jag vill reda ut. Alternativet är att pengarna bara fortsätter växa och arvingarna får tiotals miljoner att gräla om. Inte så att jag missunnar dem en slant men det finns gränser.
Jag läser i flera spar-bloggar att fler än jag funderar på balansen spara/använda pengar och att de klokt nog tar tag i det tidigt i sparresan. Själv ser jag ju att jag har både arbetat och sparat för länge. Massor av intjänad pension, obelånad bostad och miljoner i fonder.
I slutänden tror jag att det är bra om man kan förstå och hålla fast vid att pengar är ett medel och inte ett mål.
Hur tänker ni?
Frihetsgrader 
Så himla intressant att läsa från ditt perspektiv (men så är din blogg högt upp bland mina favoriter att läsa). Jag har ju haft lite dåligt samvete över att jag har (snart) tre hästar som kostar massor med pengar, men jag har så pass bra lön att jag trots detta kommer kunna fortsätta spara. Kanske blir det exit nåt år senare från jobbet, men det gör inte så mycket, för jag har ett roligt och givande liv (och jobb!) som det är ändå.
Det verkar vara hopplöst svårt att bedöma hur mycket pengar man egentligen behöver vid exit och hittills har jag bara hört om en person som räknat för lågt, de flesta verkar snarare ha jobbat lite för länge. Men det är som vanligt lättare att vara efterklok. 😉
Önskar dig stort lycka till med att försöka göra av med pengar och vill du ha tips är det bara att hojta. Hehe.
GillaGilla
Om man nu ska göra fel så tror jag att det är bättre att ha lite för stora marginaler, snarare än för små. Åtminstone för mig själv är det så. Däremot ser jag ju nu att mina egna marginaler är onödigt stora.
Jag misstänker att dina slösartips kanske skulle kunna handla om att sponsra hästinköp 😉. Eller???
GillaGilla
Hahaha, nä men du tänkte så… 😉 Jag tänkte snarare tips på upplevelser, tex bra restauranger eller mysiga spavistelser. Kanske så småningom åka på utlandsresa och även låta flygresan bli lite lyxigare.
Men det är klart, jag kan absolut tänka mig att åka omkring med en b-kortslastbil med texten ”Frihetsgrader.com” på sidorna. 😀
GillaGilla
😂
GillaGilla
Alltid lika intressant att få perspektiv på vad som kommer, tack för det!
Jag vill minnas att jag hört om en höft eller knä som gör ont och behöver bytas, där kan du fort bränna ett par hundra lakan. Det finns ju gott om privata vårdgivare i huvudstaden. Eller var det så illa att det inte hjälper med operation?
GillaGilla
Det är höften som trasslar och den blir tyvärr bara sämre och sämre.
Kan bli dyrt som du säger men jag tror nog att den ska kunna fixas av vanliga sjukvården om jag börjar pressa på och har lite tålamod. Jag har legat lågt under värsta pandemin men nu känns det som ännu en sak jag behöver ta tag i.
GillaGilla
Ta tag i den nu då, det är inte alls självklart att man får en ny höftled om man inte jobbar! Varför ska man slösa sånt på dej kanske de säger. Eller så tar det 10 år innan de kommer till skott. Vill du vänta så länge?
Jag känner för många som har gått för länge med dåliga knän och höfter!
GillaGilla
Jätteintressant läsning som alltid!
Tjänstepension + privat pension som tillsammans ger 23000 kr netto per månad låter jättebra! Och då betalar du ändå hög skatt på pensionsuttagen eftersom du tar ut pension så pass tidigt.
Själv planerar jag min exit hösten 2022.
2023 och 2024 räknar jag med att använda en hel del eget kapital. Sedan räknar jag med ett par år då jag kommer att behöva komplettera tjänstepensionen med visst eget kapital. Under de åren räknar jag med att komma upp till 18000 kr netto per månad att jämföra med dina 23000 kronor. Jag är osäker på hur det kommer att kännas att se besparingarna minska. Särskilt om det sker i en period med fallande börskurser.
Nåja, under uppbyggnadsfasen har jag varit hyfsat oneurotisk kring utvecklingen på världens börser. Jag har aldrig kollat på börskurser speciellt ofta och har inte hållit på att köpa och sälja. Så jag får hoppas att jag kan hålla fast vid min plan utan att må dåligt. Men det återstår att se.
Jag är alltså osäker på hur jag kommer att må när jag börjar sälja fondandelar. En sak jag däremot är övertygad om är att jag kommer att ta ut de flesta tjänstepensioner livsvarigt. Min mamma avled helt nyligen efter att ha varit sjuk i Alzheimer många år. De sista åtta åren av sitt liv klarade hon inte alls att sköta sin ekonomi själv. Hamnar man i en sådan situation så tror jag det blir ännu mera besvärligt ifall det slutat komma in pengar på kontot så att god man eller förvaltare hela tiden måste hålla på att sälja aktier eller fonder.
GillaGilla
För mig var det givet att ta det mesta livsvarigt. Just för att få långsiktig trygghet och stabilitet. Dessutom har mina år utan inkomst fått mig att inse att avsaknad av densamma gör både banker och myndigheter misstänksamma. Man får ju också en usel kreditvärdighet. Inte för att jag behöver ta lån men att skaffa betalkort eller göra fakturaköp kan kompliceras.
Ett råd är att säkerställa att man har de bankkontakter, kort och konton man behöver innan inkomsten nollas och att man har en etablerad trovärdighet hos typ Klarna. Det underlättar.
GillaGilla
Låter som väldigt kloka tankar!
Och att unna dig dom där sakerna som ger dig det lilla extra i livet, nu när du kan.
Jag, som inte är i närheten av FIRE och har 20 år kvar till pension, slits mellan ”leva här och nu” vs ”spara till sen”. Vart går gränsen för mig (eftersom det är individuellt, och har dessutom barn)…
GillaGilla
En gammal sanning är ju att ”vi kan ingenting ta med oss när vi går”. Problemet är ju bara att vi inte vet när det blir.
Jag har känt människor som har sparat allt till ”sen” men som tragiskt har gått bort utan att få uppleva det. Jag har också känt människor som i hejdlöst YOLO har förbrukat allt och mer därtill för att sen få ett eländigt liv på äldre dar.
Min tro är att FIRE inte alltid är det enda eller ens det bästa målet. Om man kan hitta en balans som innebär att man lever ett bra och förnöjsamt liv. Där man har tätat de meningslösa penningläckorna. Hittat vad som ger äkta och långsiktig glädje. Aldrig förbrukar mer pengar än vad som kommer in och därför sakta men säkert bygger ett frihetskapital kan man vara nöjd.
Nånstans där tror jag i vart fall att man måste börja.
GillaGilla
Köp en ”Poäng” fåtölj från IKEA istället.
Otroligt skön och ergonomisk enligt min kräsna rygg.
Då närmar sig priset 2000 kr istället för 20000 kr.
https://www.ikea.com/se/sv/cat/poaeng-serie-07472/
GillaGilla
Problemet med IKEAS Poäng är sitthöjden och sittvinkeln. Min höft protesterar våldsamt när jag sitter i den (och faktiskt alla IKEAs fåtöljer (och jag har provsuttit ALLA)). Det finns många dyra fåtöljer som inte heller funkar. Länge trodde jag att jag ville ha en Jetson-fåtölj tills jag satte mig i en hos rika bekanta. En fruktansvärd mardröm.
Just den här fåtöljen var sanslöst bekväm. Ryggstöd och sits funkade för mig som är kort och sittvinkeln var perfekt.
GillaGilla
Köp stolen bums! 🙂
När det gäller möbler köper jag helst dyra hantverksmässigt välgjorda och eftertraktade möbler på blocket så att värdet står sig. De är ofta väl omhändertagna eftersom de var ruskigt dyra när de var nya. Älskar dom, skänker mig glädje varje dag.
En annan guldkant är att köpa riktigt bra kaffe hem. Längtar till morgonkoppen varje kväll.
GillaGilla
Det lutar åt köp.
Kaffe är inte riktigt min grej men jag köper bättre och bättre viner….
GillaGilla
Underbart inlägg och klart du ska UNNA dig. Kan du inte integrera lite egenvård av typen yasuragi i din spending?
GillaGilla
Lustigt nog googlade jag Yasuragi bara häromdan. För länge sen när det fanns lite mer pengar i trivselbudgetarna var jag där några gånger på lunch-lunch-möten. Annars var Selma spa ett stamställe i många år. Efter min skilsmässa brukade jag åka dit några dar helt själv. Det var en ritual. Packa bilen. Köra mycket fort på mindre landsvägar i Västmanlands och Värmlands skogar. Andas ut när jag kom fram. De hade en stor skylt vid infarten där det stod ”Välkommen tillbaka till dig själv”. Bra slogan!
GillaGilla