Till mina mindre attraktiva karaktärsdrag hör en väl utvecklad förmåga att skjuta upp saker. Både stora och viktiga saker och små obetydliga.
Denna höst har varit värre än vanligt på den punkten. Oklart varför. Normalt är hösten min aktiva tid. Full av hälsosamma och angelägna sysslor. Så inte i år.
Men några saker har jag faktiskt tagit tag i.
Småsaker som att låta fålla upp en snygg och bra kavaj som har hängt i princip oanvänd i garderoben i åratal för att den helt enkelt är för lång. Även för mig som gillar långa kavajer. Jag har också lämnat en lampa på renovering eftersom sladden av oklar anledning blivit stel och obeskrivligt kladdig (ett mystiskt kladd som omedelbart återkommer efter avtorkning).
Lite större var inköp av ny skrivbordsstol som jag har skrivit om. Jag har också efter mycket velande köpt en ny mobil. Nödvändigt och ett klart lyft men dyrt och trassligt.
Stort var också att ta tag i tjänstepensionen som jag skrev om nyligen.
Men mitt största höstprojekt har varit TESTAMENTET. Jag vet inte hur många år jag har sagt att jag ska skriva testamente utan att ha kommit till skott. Nu är det på gång.
Jag är ogift utan barn men har en skock syskon och syskonbarn så risken att pengarna skulle gå till allmänna arvsfonden är i princip obefintlig. Däremot finns det fler personer som jag vill att de legala arvingarna ska dela med och därför behövs testamente.
Att skriva testamente är skenbart enkelt. Massor av info och mallar finns på nätet. Men där finns fallgropar. En av mina nära vänner gick hastigt bort i vintras. Barnen lyckades i domstol få testamentet ogiltigförklarat för att de missunnade att sambon skulle få ett legat på 2,5% av dödsboet. Det kunde de göra pga oklarhet kring en formalitet vid upprättandet.
Nu tror jag inte att mina syskon skulle vara fullt så missunnsamma men man vet aldrig. Min vän trodde säkert inte heller för ett ögonblick att barnen så fullständigt skulle gå emot en tydligt uttryckt vilja.
Så jag kostar på mig juristhjälp. Testamentet kommer vara korrekt formulerat och upprättat enligt konstens alla regler. Det har varit lärorikt. Jag trodde mig ha fattat allt viktigt via nätet men där döljer sig många små lurigheter.
Vill jag tex att en person bara ska få en summa utbetald av dödsboet eller vill jag att personen dessutom ska vara involverad i bouppteckning och arvskifte. Jag hade inte förstått skillnaden och att till synes oskyldiga formuleringar styr vilket det blir.
Nåväl. Besluten är fattade. Nu väntar jag bara på det färdiga resultatet. Känns bra.
Frihetsgrader 
Jag skrev testamente för tre år sedan när jag insåg att min Alzheimersjuka mamma (nu 93 år) är min legala arvinge. Det skulle bli väldigt krångligt att reda ut ett sådant dödsbo. Jag är ju själv god man för henne så då skulle hela processen skulle behöva inledas med att överförmyndarnämnden rekryterade en ny god man. Vilket bara det kan ta månader. Tre år senare är jag inte längre riktigt nöjd med hur testamentet blev. Jag kan se mig själv i rollen som en odräglig gammal gubbe som använder mitt testamente som påtryckningsmedel för att driva igenom min vilja. Nåja, jag är inte riktigt där ännu.
GillaGilla
Intressant. Just att göra ett hållbart testamente är ju ganska knepigt. Jag har tagit höjd för att människor kan gå bort men demens eller annan sinnesförvirring har jag ju inte tänkt på.
Jag är ganska hemlig när det gäller mina tillgångar. Det är egentligen bara min särbo som har insyn. Arv och testamente har jag inte heller pratat om så jag är osäker på vad folk förväntar sig.
Jag kanske skulle börja agera elak ”arvtant” istället för att driva på I några frågor…..
GillaGilla
Som hästägare är det ännu snårigare med testamente (eller snarare om man envisas med att skaffa nya hästar) eftersom man måste uppdatera så fort en häst tillkommit/fallit bort. Jag har skrivit många testamenten genom åren, just för att ha en tydlig instruktion för vad som ska ske med varje häst. Men jag måste skriva om igen, eftersom senaste testamentet innehöll ett stycke om Björn, som jag fick ta bort för snart två år sen. Jag har dock medvetet väntat på att nya fölet ska komma, så jag slipper skriva om det ytterligare en gång. Nu börjar dessutom tillgångarna bli lite för stora för att de bara ska slumpas bort till mina syskon (som jag egentligen inte vill ska ha några pengar från mig).
GillaGilla
Ju mer man specificerar ju krångligare blir det och så klart mindre hållbart. Och det ökar risken att folk blir upprörda. Spelar kanske i och för sig ingen roll eftersom nan ju själv är död men nånstans önskar man ju att folk ska tänka vänliga tankar om en.
Jag landade till slut i ett extremt enkelt testamente men så har jag ju inte heller några djur. Dessutom har jag sett vilket trassel det blir när man vill styra typ ”Albin ska ha silverbesticken”. Man skulle inte kunna tro det men sånt kan skapa decennielånga släktfejder.
GillaGilla
Varje gång jag påminner min särbo/nästan sambo om att han ska ärva mig enligt mitt testamente så blir han på dåligt humör, det är nog själva grejen att han inte vill bli påmind om döden.
Nu är ju han 10 år äldre så det är ju mer sannolikt att jag blir ensam och då får jag väl agera arvtant mot hans barn så att de hjälper mig på slutet. Men man vet aldrig, man kanske hittar någon ny vars barn tänker svindla en på pengarna.
För hans del så är det hans barn som ärver honom, men tanken är att jag ska köpa in mig i hans hus och då får jag väl ärva halva och får tillbaka det jag satsat, kanske…
Krångligt är det och det är definitivt läge att ta hjälp av jurist för att få ordning på det.
GillaGilla
Samboende, giftermål, särkullbarn mm. Då blir det verkligen krångligt. Jurist verkar klokt.
Och att tala om döden är ju inte alltid så lätt. Själv brukar jag försöka hålla det lite lättsamt. Typ man kan ju bli överkörd av en buss. Det tror man ju inte ska hända men som ett exempel på livets oförutsägbarhet.
Intellektuellt vet vi nog att vi gör klokt i att kunna föreställa oss det värsta. Göra förberedelser. Förebygga onödiga problem. Men på ett mera primitivt plan finns nog en tro att vi kan locka fram döden genom att tala om den.
GillaGilla
Trots att man använder ”kunniga” jurister från tex banken så kan det lätt bli fel.
Vi har goda vänner som är (var) gifta men barnlösa. De bestämde att deras arv efter den sista avlidne ska tillfalla deras respektive syskonbarn i lika delar. De har alltså bestämt att hoppa över ”arvsledet” syskon. Det verkar ju inte vara några konstigheter, syskonen vet och tycker det är bra (syskonbarnen är alla vuxna, utom en).
Den ena dog och bouppteckning gjordes. Exakt tre månader senare kommer ett brev från Skatteverket att bouppteckningen underkänns för den inte är gjord på rätt sätt. Detta eftersom syskonen (som alltså inte skulle ärva, och inte har någon laglott) inte varit kallade till bouppteckningsförrättningen! Så ny kallelse skulle ut, nu till alla syskon (som inte ska ärva), samt till syskonbarn som bor på andra sidan jorden och inte kan resa pga corona (vill inte heller). Ett syskonbarn var omyndig och ansågs, enligt banken som redan fått bakläxa, vara tvungen att komma på förrättningen (något som denne vägrade med motivering ”det är skolplikt i det här landet, jag har prov”).
Den nya bouppteckningsförrättningen skedde för snart ett år sen och den är fortfarande inte behandlad av Skatteverket. Som tur är så har den kvarvarande i paret egen god ekonomi och behöver inte fråga banken om lov till uttag ur dödsboet för varje räkning som kommer in.
Själva ska vi nog skriva testamente trots att vi har bröstarvingar och inga särkullsbarn. Detta för att få in att fastigheten som funnits i släkten i flera generationer ska vara enskild egendom. Vore trist om en person tar över släktgården och sen vid en skilsmässa blir tvungen att kanske sälja den.
GillaGilla
Krångligt!
Just det där med legala arvingar hade inte jag fattat innan men juristen förklarade det hela och eftersom de fortfarande ska ärva så ska det nog funka. Hoppas jag.
GillaGilla