Ett livstecken

I dessa dagar känns det fel att säga att livet går sin gilla gång. Kriget i Ukraina är för stort för hemskt och för obegripligt.

Men i mitt eget lilla liv är påverkan än så länge inte så stor. Jag har varit på några demonstrationer. Jag skänker pengar till Röda Korset. Jag stirrar också ilsket på ryska ambassaden varje gång jag åker förbi med 1ans buss.

Demonstration för Ukraina mot kriget. Mycket starkt med många vittnesmål från ukrainare.
Ryska ambassadområdet till höger i bild bakom polisbilen. Mitt i bilden syns DN-huset som har Ukrainska flaggan hissad sen invasionen började. Den finns på bilden men syns inte.

Inte mycket att skryta om. Jag vet. Speciellt stirrandet är ju ganska meningslöst. Kanske att jag tänker att jag ska få syn på en människa och på något sätt förstå hur man är funtad för att jobba för en sån regim, men från mitt bussfönster ser ambassaden nästan övergiven ut. Jag ser inte en själ.

Så mitt liv puttrar på. Det är vår i luften. Jag rensar lite igen. Rensandet väcker en hel del tankar och jag filar på ett inlägg om det.

Däremot åker vi nu till Ungern. Vi velade lite hit och dit om det var läge att ge sig ut med tanke på kriget och att Ungern gränsar till Ukraina men våra kontakter signalerar inte om några problem. Ungern har de senaste veckorna tagit emot närmare 300 000 flyktingar men än så länge verkar de hantera det bra.

Så väskan är packad. Imorgon bär det av.

Väderprognosen ser lovande ut. Kalla nätter men upp till 18 grader på dagarna. Man bör kunna sitta i solen på torget. Kanske ta sig ett glas eller två…

2 reaktioner till “Ett livstecken

Lämna ett svar till frihetsgraderna Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s