Kontraproduktiva symbolhandlingar?

Det här med plast. Ja vi använder onödigt mycket plast. Ja en hel del plast hamnar i naturen och haven där den absolut inte hör hemma. Jag köper de argumenten och har definitivt minskat mitt användande av engångsplast (från en ganska låg nivå).

Men plasten fyller ju ofta en funktion. Varor behöver väldigt ofta förpackas och skyddas av någon form av inneslutning.

I butikens grönsaksavdelning ska man nu lägga sina tre äpplen i en gigantisk stor och kraftig papperspåse istället för den lilla tunna plastpåsen ofta gjord av återvunnen plast eller vegetabilier. Plastpåsen som jag dessutom i normalfallet återanvände flera gånger till diverse. Papperspåsen är det bara att slänga eftersom mitt hus inte ännu har möjlighet till sopsortering. Jag betvivlar starkt att en djupanalys av resursåtgång och miljöpåverkan av påsalternativen skulle tala till papperspåsens fördel.

Nåväl. Grönsakspåsarna är en sak. Nu i dagarna upplevde jag en ny variant av plastpåsersättning som verkar kontraproduktiv i en helt ny skala.

Jag behövde investera i nya lakan. Gick till Hemtex och köpte för en svindlande summa 4 underlakan och två påslakan med tillhörande örngott. Jag reagerade inte direkt i butiken men när jag packade upp inköpen för att tvätta ur eventuella tråkiga kemikalier upptäckte jag att varje lakan, istället för en plastpåse, var förpackade i en liten välsydd tygpåse. Ett perfekt örngott i miniformat. I samma fina material som respektive lakan.

Har vi inte läst ganska mycket om textilproduktion? Energiåtgång, vattenåtgång och kemikalieåtgång. Speciellt bomull? Hur många gånger vi måste använda en tygkasse innan den kommer ikapp plastkassen?

Nu står jag här med 6 stycken små söta ”örngott” som jag inte har hjärta att slänga. Små och söta ja, men ack så korkade. Ett fantastiskt exempel på vad som händer när man ägnar sig åt detaljstyrande symbolpolitik.

Nån som har en idé om vad jag kan använda dem till?