Diverse gnäll i juletid

Julen närmar sig med stormsteg. Vi ska vara typ 15 personer hemma hos särbon på julafton varav 4 är barn under 7 år. Eventuellt också en väldigt livlig och illa uppfostrad unghund. Ett tiotal personer ska dessutom sova över….

Jag känner mig mindre stressad än vanligt. Allt som inte blir perfekt kan skyllas på att jag är konvalescent. Jag har också delegerat en hel del. Det här blir den första stora samlade familjejulen sen före pandemin och alla verkar taggade. Det blir massor av mat och massor av julklappar.

När det gäller min rehabilitering efter höftoperationen så går det framåt. Nu sex veckor sen operation. Jag har varit ganska nojig. Såret har krånglat och inte riktigt velat läka så det har behövt läggas om fler gånger än jag kan hålla reda på. Nu äntligen läkt och fritt från förband så jag kan sluta oroa mig för otäcka sårinfektioner. Jag har också oroat mig för blodproppar. Hypokondrisk som jag är tror jag gärna att varje skum smärta i benet måste vara en propp.

Smärtor ja. Benet värker betydligt mindre än före operationen men ont gör det av och till. Jag har slutat med alla värktabletter vilket är skönt. Inte minst för att jag nu kan dricka gott vin till julen.

Jag har varit på julbord och på några fester och hänvisats till de alkoholfria alternativen som alla talar så positivt om nu för tiden. Låt mig säga att jag inte är speciellt imponerad. Bubbelvatten är vid närmare eftertanke att föredra om vanligt vin och öl är off limits.

Jag har fått ett utökat träningsprogram av en fysioterapeut. Målet är att få upp styrkan i den opererade höften så att den efter alla dåliga år kan börja fungera mera normalt. Också att få tillbaka normal gång utan hälta. Än så länge går jag med en krycka när jag tar mig runt på stan. Inne går jag utan men märker då att jag börjar halta efter typ tjugo steg så det finns en del att jobba på….

Jag fick nya fönster monterade ett par dar före operationen vilket var bra. Tyvärr visade det sig att efterarbete skulle pågå i många dagar (veckor…) efteråt. Spackling målning mm. Det betydde total oreda. Alla möbler hopfösta i mitten på lägenheten och blommor överallt utom i fönstren. Hantverkare som sprang in och ut lite hur som helst och jag var nyopererad och ville ha det lite lugnt hemma.

Dessutom försvann persiennerna med de gamla fönstren. Alltså inget insynsskydd och horder av glada hantverkare vandrande omkring på byggnadsställningarna. Fräsande tegelfogar dagarna i ända.

Inte så fridfullt alltså. Man vänjer sig så småningom. Byter om i badrummet. Försöker låtsas som ingenting när man slår sig ner med sin lunch vid matbordet och upptäcker att två karlar står på balkongen och tittar in.

För att bryta den allmänna eländeskänslan, sluta gnälla och komma i julstämning tillbringade jag igår drygt tre timmar i Konserthuset i sällskap med Händel och Messias. Nästan fullsatt. Starkt och vackert. Fantastisk kör.

Och nu har jag äntligen fått nya persienner monterade. Kostar en bra slant men SÅ VÄRT DET. Sitter nu i vardagsrummet och känner frid.