Ibland behöver man en spark där bak

Jag brukar tjata om mitt utrensningsprojekt som framskrider i snigelfart. Jag klagar över att jag har för mycket saker. Något händer men ärligt talat inte mycket att skryta om. Jo jag är lat och ja jag har svårt att slänga saker men hur många år ska det ta?

Nåväl, sista tiden har jag definitivt gjort framsteg. Därtill illa tvungen. Fasadrenovering och fönsterbyte i mitt hus är nu bara veckor bort. Det akuta problemet med fönsterbytet är att man kräver en meter fritt kring fönstren. I min övermöblerade lägenhet på typ 50 kvadrat är det i princip omöjligt att åstadkomma och med ett överfyllt källarförråd är det inte möjligt att tillfälligt flytta grejor dit.

Dessutom kommer fasadrenoveringen att innebära täckta och stängda fönster i typ sex månader. Inte kul. Speciellt som jag ska operera höften i november och under några månader kommer tillbringa förhållandevis mycket tid i stillhet i lägenheten.

Alltså nödvändigt med ett ryck. Jag vill komma betydligt närmare min dröm om ett trivsamt men luftigare hem.

Under några veckor har jag tömt den byrå som jag tidigare har skrivit om. Nu i helgen fick jag hjälp att bära ner den i källarförrådet där jag ska ha den att lägga saker i. För att det skulle funka bars en stor flyttkartong med okänt innehåll upp till lägenheten för genomgång.

Jag har också börjat rensa i mitt lilla kontor. Massor av tidsskriftsamlare har gåtts igenom och det mesta har kunnat slängas.

Den stora flyttkartongen är nu också genomgången. Visade sig innehålla massor av nostalgi från främst sextio- och sjuttiotalet. Lyckligtvis hade kartongen under årens lopp förvarats så att innehållet hade en distinkt obehaglig doft av fuktig källare. Gjorde det betydligt enklare att slänga mycket som jag annars hade varit frestad att behålla.

Resultatet av dessa insatser är minus en möbel i vardagsrummet. Plats att ha mer böcker i kontoret och möjlighet att förvara mer smart i källarförrådet. Dessutom massor av skräp att göra sig av med.

Utrensat jox. Det mesta ska slängas.

Även om det finns massor kvar att ta itu med känns det mycket bra.

Från den stora illaluktande kartongen blev det kvar en liten låda med gamla skolbetyg, skolfoton och lite diverse. Plus en pedagogisk pärm för sömnad. Ett litet keramikfat tillverkat av mig och en överraskande bra pastellteckning också
gjord av mig i slutet av sjuttiotalet.

2 reaktioner till “Ibland behöver man en spark där bak

    1. Jag var jättedålig i syslöjd i skolan. Hade helt glömt denna lilla pärm och höll på att kasta den av bara farten.

      Idag syr jag hellre än bra men insåg snabbt att det fanns en hel del nyttigt här för mina lagningsprojekt.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s