Åter i ekorrhjulet efter en bra vecka i Ungern. Som jag skrev i föregående inlägg ska vi här renovera ett hus och etablera ett deltidsboende. En del av huset är beboeligt och efter viss uppfräschning skulle vi nu för första gången också bo där. En lite annorlunda situation eftersom lägenheten är i princip tom. Många … Fortsätt läsa Vad är egentligen nödvändigt?

Nu åter i Ungern. Det är inte Budapest utan mindre och klart mer rustikt. Ibland är ruffigt ett bättre ord. Här ska vi förhoppningsvis med tiden rädda ett gammalt hus till eftervärlden. Så mycket är annorlunda här. Man är fattigare men inte jättemycket. Man tar det lugnare. Går till marknaden med en stor korg. Pratar. … Fortsätt läsa I Centraleuropa

Jag är till min natur hyfsat sparsam. Jag har också under decennier varit förhållandevis högavlönad. Därför har mina utgifter egentligen aldrig varit något större problem. Under väldigt många år fungerade mitt sparande som så att lönen kom in på kontot. Ett par hundralappar åkte in i ett pensionssparande. En tusenlapp till en kapitalförsäkring. Sen köpte … Fortsätt läsa Vad jag lär mig av att föra kassabok

Idag är det fyra månader kvar till min exit från arbetsmarknaden. I siffror: 4 månader 15 veckor 111 dagar 88 arbetsdagar Det känns fortfarande långt. Min hjärna vet att våren med alla sina helger brukar gå blixtfort. I år ska jag ju dessutom ta ut halva årssemestern under första halvåret när jag i vanliga fall … Fortsätt läsa Fyra månader kvar

Erik Lindegren skrev 1942 i diktsamlingen "Mannen utan väg" några ord som har fastnat hos mig: "att tro sig född med otur fast man bara är född" (not till mig själv: återuppta läsning av dikter, det hjälper definitivt i en frustrerande tillvaro). Det är ju mänskligt att vilja se sig själv som världens medelpunkt och … Fortsätt läsa Varför jag ibland får för mig att världen är emot mig

Jag vet inte om jag håller med om allt i denna debattartikel i SvD men där finns definitivt saker som jag känner igen. Jag vet inte om det är just met trygghet vi behöver men mening är bra. Och frånvaro av idiotisk byråkrati.

I slutet på februari eller början på mars har vi varje år en stor fest för släkt och vänner. Typ trettio personer. Eftersom festen har blivit en tradition har även menyn råkat bli en tradition. Det betyder att stamgästerna förväntar sig vissa saker på buffén. En av dessa är bärkakan. Lyckligtvis är den (till skillnad … Fortsätt läsa Det ätbara året – februari

Kanske, kanske, kanske börjar inte bara fåglar och växtlighet vakna till liv igen. Kanske börjar det bli lite liv även i mig. Inte mycket och absolut inte hela tiden men plötsligt kan jag komma på mig själv med att bara må rätt bra. Att jag en kort stund tänker "det vill jag göra, det blir … Fortsätt läsa Vår i luften?

Det här med att spara. Att jag ständigt håller koll på "siffran", där siffran är måttet på mitt samlade kapital. Att jag nitiskt matar in minsta utgift i min kassaboksapp. Allt detta sparfokus har måhända börjat gå överstyr. Pengahögen ska alltid växa (i vart fall inte minska). Jag märker att min naturliga sparsamhet börjar övergå … Fortsätt läsa När blev jag såsom Joakim von Anka?

Den effektiva fru Badass skrev i början på detta år en bloggpost som jag har funderat en hel del på sen dess. Om man läser förbi avsnittet om guds skilsmässa och lite annat diverse så kommer man till David Cain och hans "Depth year". Och det är så mycket i det tänket som är så … Fortsätt läsa Ett djupt år