I del 2 skrev jag: "I november 2017 kom jag alltså till klarhet. Att det var hög tid för mig att lämna ett arbetsliv som gjorde mig till en sjuk, gnällig och tråkig person med ett tomt liv." Nu drygt tretton månader efter exit är det dags att stämma av. Hur blev det? För att … Fortsätt läsa Mitt år som fri del 3: Hur blev det då?

Så del 1 kom att bli ganska känslosam. Det var lite av en chock när jag hittade och läste dessa anteckningar. Inte till innehåll eller slutsatser men det överraskade mig att de förmedlade en så stark känsla. Att de var så kristallklart skrivna och formulerade. Nästan helt utan överstrykningar,omtag eller korrigeringar. Intressant att se vilken … Fortsätt läsa Mitt år som fri del 2: Lite hårda fakta

Hösten 2017 Hösten 2017 hade jag jobbat drygt två år på det som kom att bli mitt sista chefsjobb. Det första året var toppen. År två var OK men mot slutet började frustrationen bli allt större. Saker gick trögt. Jag började allt oftare stoppas av byråkrati och hierarki. Jag började bli trött. Så trött att … Fortsätt läsa Mitt år som fri del 1: Att komma till klarhet

OK. Jag vet. Det är inte maj längre. Jag ligger helt enkelt lite efter. Jag skyller på corona-depp. Jag har lite tappat lusten och orken men nu är det dags att komma in på banan igen. "Vi börjar om igen. Vi ger oss inte." (Lars Gustafsson) Vad äter man i maj när vädret är blandat … Fortsätt läsa Det ätbara året. Maj.

Så här i coronatider sker allt möjligt och även en hel del omöjligt digitalt och virtuellt. Afterwork, tjejträffar, påskmiddagar, undervisning och förstås en oändlig mängd möten. Själv har jag alltid haft väldigt svårt för möten via skärm. Från de komplicerade flerpartsvideomötena för många år sen till senare tiders Skype och facetime. Jag är därför oändligt … Fortsätt läsa Vintern rasat. Körsång i coronatid.

I likhet med de flesta andra denna extraordinära vår får jag revidera mina planer. Givet ämne för ett ätbart aprilinlägg hade annars varit vad jag brukar kalla "Den maffiga påsktårtan". Varje år brukar klanen samlas hos min särbo typ en vecka efter påsk för en påskmiddag. Sen ett antal år förväntar man sig att denna … Fortsätt läsa Det ätbara året. April.

I dessa dagar kämpar jag för att hålla balansen mellan att hålla mig välinformerad och att hålla mig lugn och förtröstansfull. En kamp jag knappast är ensam om. Jag hoppas att andra lyckas bättre med det än vad jag gör. Mitt kontrollbehov och min bipolära hypokondri sätter krokben för mig. Kontrollbehovet får mig att överkonsumera … Fortsätt läsa Jag räknar mina pengar (och annat smått och gott)

Mars har varit en lite konstig månad när det gäller mat. I slutet av februari, innan kaoset startade, hade vi en stor fest. Så vi åt diverse delikata rester i någon vecka. Sen åt vi mindre delikata rester för att rensa ut inför ungernresan. I Ungern äter vi lite speciellt. Våra måltider växlar mellan te, … Fortsätt läsa Det ätbara året. Mars.

Nedstängningen av samhällslivet eskalerar. De senaste dagarna blev det allt mer tydligt att det var nu eller aldrig om vi skulle komma hem under överskådlig tid. Vi började förstå att Norwegian absolut inte var att lita på. Ingen information, omöjliga att få kontakt med mm. Intensivt kollande på nyheter i Sverige och Ungern fick mig … Fortsätt läsa Hemma igen

Det gick snabbt. För en vecka sen var vår värld nästan som vanligt. Corona i Kina. Corona i Italien. Corona i Iran. Och lite spridda fall här och där bland annat i Sverige. Men i princip var det ganska lugnt. Men nu råder plötsligt undantagstillstånd överallt i Europa. Regeringar tävlar om vem som kan stänga … Fortsätt läsa En ny verklighet